Publicerad 1989   Lämna synpunkter
-STICKEL, r. l. m.; best. -n; pl. -sticklar.
Etymologi
[ombildning av t. -stecker (i ssgn vorstecker, förstickel), till stecken, sticka (se STICKA, v.1), möjl. med anslutning till STICKEL]
om föremål avsett att instickas framför ngt; i ssgn FÖR-STICKEL.

 

Spalt S 11639 band 30, 1989

Webbansvarig