| Publicerad 2001 | Lämna synpunkter |
SÅDA så3da2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Luk. 15: 16 (NT 1526) osv.) ((†) -er, möjl. att hänföra till sg. såd, Grubb 712 (1665), Granlund Ordspr. (c. 1880); -ar? (se nedan); förr äv. SÅD, sbst.3, r. l. f.; pl. -ar, möjl. att hänföra till sg. såd, VarRerV 29 a (1579), Linné Vg. 152 (1747) l. -er? (se ovan).
1) (numera bl. med ålderdomlig prägel) om avfallsprodukt av till mjöl l. gryn förmald spannmål; särsk. (o. företrädesvis) i pl., sammanfattande, om samtliga sådana avfallsprodukter bestående av skalet o. det därunder liggande lagret samt grodden som gm siktning efter l. i samband med malningen mer l. mindre fullständigt avskiljes från mjölet resp. grynen; äv. om enbart de frånskilda skalen; äv. i utvidgad anv., om liknande avfallsprodukt vid förmalning av andra till växtriket hörande produkter; jfr KLI 1. Såådhor ther swinen medh föddes. Luk. 15: 16 (NT 1526). Sådor, som siktas ur gryn, blifwa ofta i Dalarna och Nårrland blandade med mjöl och bakade til bröd af fattigt Fålk. Rothof 520 (1762). Det är ingen nödwändighet att från den rifna potatismaszan afskilja stärkelsen eller det så kallade potatis-mjölet; utan kan man låta hela maszan, både potatismjöl och sådor, jäsa tillsammans. Alm(Sthm) 1844, s. 46. Sundén (1891; om skalen). Nödvällingen .. En tunn välling av sådor från korn och gryn med salt och vatten. Moberg SistBr. 282 (1959). — jfr KORN-, MJÖL-, POTATIS-, RÅG-SÅDOR m. fl. — särsk.
a) (numera föga br.) i nekande sats, ss. beteckning för minsta tänkbara värde (jfr b); särsk. i uttr. ej värd en såda, inte värd ett dugg. Dine ägodelar woro ey werde i (dvs. en) sådo / och nu will tin Stimpare öfuer mig råda. DrSimon 13 (1627).
b) mer l. mindre bildl.; särsk. dels med tanke på ngt värdelöst (jfr a), dels om ngt som vållar plåga l. obehag, agn (se AGN, sbst.2 1 b γ β’). Så at endoch the hafwa förährat werldenne sin vngdoms miööl, skole the lijkwäl vnna Herranom Christo sin Ålderdoms Sådhor. Schroderus Hoflefw. 107 (1629). Der iag komme dijt, wore iag en såda i deras ögon. PKalm (1748) hos Linné Bref I. 8: 24. Det behövs bara att en gnista kommer rykande i sådorna för att konflikten mellan kärleken på ena sidan och livets övriga faktorer på den andra ska flamma som till världens undergång. Aronson Medalj. 235 (1935). — jfr MUNKE-SÅDOR.
2) i oeg. anv. av 1, om ngt som liknar sådor (i bet. 1); särsk. (†) i pl., sammanfattande, om kristalliniska, hårfina trådar l. blad l. flagor o. d. i vissa mineral, fibrer, fjäll (se FJÄLL, sbst.2 2 d). Strålskörl .. Består af små crystalliska sådor och uddar, så löst sammansatte, at de mellan fingren kunna sönderrifvas. VetAH 1754, s. 290. (Sv.) Sådor .. (t.) feine kristallinische Fäden. Heinrich (1814). — jfr ASBEST-SÅDOR.
-BRÖD. (såd- 1764—1913. såde- 1665—1749) [fsv. sadhabrøþ] (förr) av sådor bakat bröd, bröd av sådor. Grubb 787 (1665). Sådbröd är sämst af alla slag och minst födande. Westerdahl Häls. 154 (1764). —
-FULL. (såd- 1858. såda- 1538—1640. såde- 1652) (numera föga br.) VarRerV 28 (1538; om bröd). Gynther Förf. 5: 670 (1858). —
(2) -GLIMMER. (†) Sådglimmer är en skimmer, som liknar agnar uti någon malm- eller bergart inströdde. Rinman 2: 943 (1789). —
(2) -SKIMMER. (†) Sågberg kallas en grof vresig ställstensart af sådskimmer och qvartsgryn sammansatt; äfven en mycket skimmerblandad och sandgrytig järnbinda. Rinman 2: 943 (1789). —
(1, 2) -SLAG l. -SLAGG. (såd- 1696—c. 1817. såde- 1687) (†)
1) om nålformig turmalin l. asbest bestående av trådar som liknar sådor; jfr slag, sbst.2 1 h, o. -sten. Linné Dal. 392 (1734). Den första (stenen) war en grå petra, med sådslag, som stod longitudinelt efter stenen, swart och gläntsa(n)de. Därs. 55. De flästa så kallade omogne Asbest-arter, Galtfnas, Sådslag och Binda höra til denna förändring af Skörl. Cronstedt Min. 69 (1758). Weste FörslSAOB (c. 1817).
2) om olika slags malmer l. bergarter innehållande stänglig l. trådig turmalin l. trådar av asbest l. ”sådglimmer”. Der äro flere Arter af dhe ringa blötmalm, somt järnbunden, somt med sådeslag, kalfkött, talck, Skinslag och mera sådant. UHiärne Berghl. 447 (1687). Ådren (i Falu koppargruva) är mest stockwärk .. hwarest fölliande malmarter förnämligast finnas .. Lefwermalm .. Segmalm .. Sådslag, Skinslag af horn (osv.). Linné Dal. 149 (1734). Sådslag kallas .. en kopparmalm, som är inströdd med oredigt, eller om hvarannan liggande och hopvecklade trådar, antingen af asbest, eller strålskörl, eller ock af sådglimmer. Rinman 2: 943 (1789). Retzius Min. 211 (1795). —
(1, 2) -STEN. (†)
1) = -slag 1. Sådsten .. Består af trådar, som likna agn, här och där strödde i stenen. Wallerius Min. 145 (1747). Dalin (1854).
2) = -slag 2. Sådslag kallas .. en kopparmalm, som är inströdd med oredigt, eller om hvarannan liggande och hopvecklade trådar, antingen af asbest, eller strålskörl, eller ock af sådglimmer .. Den kallas ock Sådsten .. då den agnlika asbesten är inströdd uti någon bergart. Rinman 2: 943 (1789).
B (†): SÅDA-FULL, se A.
C (†): SÅDE-BRÖD, -FULL, -SLAG, se A.
SÅDIG, adj. (-ig 1738 osv. -ott 1639)
1) (numera bl. med ålderdomlig prägel) till 1: försedd med l. full av sådor. Schroderus Comenius Reg. e 4 b (1639). Lind (1749; om mjöl). Nyblom StrPers. 134 (1945; om bröd).
2) (†) till 2, om malm l. bergart o. d.: vars struktur betingas av att däri ingår mineral med prismatisk l. strålformig utbildning. Strålskörl .. Finnes .. Sådig Hvit-grå från Grängesberget, äfven af samma art ljus- och mörk-grön, liknande pulveriserat och löst sammansatt grönt glas. VetAH 1754, s. 290. Blod eller Torrstens-artade Malmer, äro .. sådige, fjällige. Johansson Noraskog 1: 107 (i handl. fr. 1785). Retzius Min. 165 (1795; om glimmer). Skörlämnet äger i nedre lagren .. ingen tydlig skapnad, men högre up är den prismatisk eller sådig. VetAH 1797, s. 38. — jfr grön-sådig.
3) (†) till 2, om fisktand: som är försedd med fjäll (se fjäll, sbst.2 2). Retzius Djurr. 164 (1772).
Avledn.: sådighet, r. l. f. till 1, 2, om egenskapen att vara sådig; särsk. (†) till 2, konkretare, om kristallbildning. Trapp, som alltid är utan petrificater, stundom visande någon sådighet i friskt brott, men aldrig tydliga chrystaller. Svea 1: 34 (1818).
Spalt S 15876 band 33, 2001