Publicerad 2003   Lämna synpunkter
TASKA, v., utom i inf. anträffat bl. i pr. -ar.
Etymologi
[sv. dial. taska, gå mödosamt l. illa, traska; sannol. ljudhärmande. — Jfr TASKER, TASKIG]
(†) traska; särsk. i förb. taska av l. taska dädan. Wallenius SångGud. B 1 b (1688: taska dädan). (Brudgummen) tar .. (bruden) seen under armen och taskar åf med henne. Carl XII Bref 41 (1701).

 

Spalt T 524 band 34, 2003

Webbansvarig