Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÄNDALÅNG l. ÄNDELÅNG l. ÄNDLÅNG, adj.; adv. -T.
(†) ss. attribut i adverbiellt substantiviskt led: (det l. det) (ända) till dess ände; äv. dels (o. i sht) ss. adv.: = ÄNDALÅNGS I, dels: ändlöst lång. Een trång seng, medh itt stackot tecke(n), ocicke låter sigh tänia twert eller endelångt. PErici Musæus 1: 220 b (1582). In hon gick / ändlångan sal. Afzelius SæmE 234 (1818). De ändlånga alléerna med fruktträd utefter de linjalräta landsvägarna. Dalpilen 14/11 1905, s. 1.
Spalt Ä 213 band 39, 2023