| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÄNDIG, adj.
(†)
1) slutlig l. avgjord l. slutgiltig; jfr ÄNDLIG 3, 4. Ath fulfölgia samma beginthe frijdz framfordilse til en ændig endha. G1R 4: 143 (1527).
2) som (prompt l. effektivt) fullbordar saker l. fullgör sina åligganden; rask (se RASK, adj. 1 a β) l. driftig; jfr ÄNDSAM. En endugh hand skal herredöme få, men then som seen är moste skatt giffua. SalOrdspr. 12: 24 (öv. 1536). I Herrans wijngård, ther iag .. åthskilligt pressur aff blåst och storm ledet fast än iagh ment wara trogen och ändigan i min kallelse. VDAkt. 1697, nr 140. Ingen menniskia förstod bättre än han, huru angelägit thet är för en General at wara endig, och icke förlora et ögnebleck. Richardson Krigsv. 1: 336 (1738). En ändig karl. Lind 2: 8 (1749). — jfr O-ÄNDIG.
Spalt Ä 236 band 39, 2023