Publicerad 2023   Lämna synpunkter
ÄSING ä3siŋ2 l. ÄSSING l. ESSING äs32, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(essing (-sz-) 1845 osv. äsing 1842 osv. ässing 1889 osv.)
Etymologi
[jfr d. essing, nor. esing, nor. nn. äv. æsing; till ÅS, sbst.3]
skeppsb. på översta bordet (se BORD, sbst.1 3) i öppen (klinkbyggd) båt: längsgående förstärkning utmed (insidan av) ovankanten; jfr RELING 1. Men resen hade redan .. bemäktigat sig stumpen af skotet, och höll med jettekrafter denna i ena och i äsingen på båten med den andra handen. Carlén Rosen 61 (1842). Reven hålles i handen och dras över ett halhorn, för att inte slitas mot äsingen. Hasslöf SvVästkustf. 30 (1949).

 

Spalt Ä 414 band 39, 2023

Webbansvarig