Publicerad 2021   Lämna synpunkter
ÅNDRE, m.; anträffat bl. i pl. -ar; l. ÅNDRA, f.; anträffat bl. i pl. -or.
Ordformer
(åndrar, pl. 1689. åndror, pl. 1756 (: Kälkeåndror))
Etymologi
[sv. dial. åndra, variantform till ANDRA, sbst.]
(†) = ANDRA, sbst. 2. Åndrar, (dvs.) Medar under een Släda eller Skidor. Rudbeck d. ä. Atl. 2: 443 (1689). — jfr KÄLK-ÅNDRA.

 

Spalt Å 135 band 38, 2021

Webbansvarig