| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
ÅT, prep. o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 278):
(II 2) -FOGA. (†) tillfoga (se till-foga, v. 7) (ngt); anträffat bl. i ordböcker; jfr foga åt. Sahlstedt (1773). ÖoL (1852). —
(II 2 c) -FOROR, pl. (†) beteende l. åthävor o. d.; jfr fola, sbst.2, o. -färd 2. Att man grufvade sig för hennes åtforor. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 250 (cit. fr. 1623). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 322 (1864). —
(II 4 slutet) -FRÅGA, -an (†, VDAkt. 1654, nr 9, VDAkt. 1708, nr 69), -ning. (numera bl. tillf.) tillfråga (ngn); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare. Och haff(ue)r Melchier sielff ther till stedes kommit och vtaff Tomas Brattz medh tesze ord bliffuinn åtfraget. 2SthmTb. 4: 14 (1569). Det han på Böndernes åtfrågningar .. per raillerie säga sig sielf sådant giordt. VRP 4/12 1736. Då det skulle anses som ett försvarskrig, emedan rikets ständer i annat fall bort åtfrågas. Wingård Minn. 9: 42 (1848). jfr o-åtfrågad. —
-FÄRD. [fsv. atfärd; i nysv. trol. litterärt lån från fsv. l. fvn. atferð] (†)
1) till II 1 slutet, i uttr. framfärd och åtfärd, fram- o. återfärd. Högberg Vred. 1: 282 (1906). Högberg Utböl. 1: 31 (1912).
2) till II 2 c: beteende l. uppträdande; äv. konkretare, om sätt att bete sig l. uppträda vid enskilt tillfälle; jfr färd 6 o. -foror o. åtbörd 2. Så spör och förfaar man doch icke annat, än thet gräseligit är, Mord, och ynkelig åthfärd. Stiernhielm Lycks. 3 (1650, 1668). De förnämsta handlande personernas åtfärder, bedrifter och öden. Strinnholm Hist. 2: 235 (1836). Att inlägga våra egna känslor, tankar och motiv i djuren och deras åtfärd. Blix Ögonm. 15 (1902). —
-FÖLJA, v., äv. -FÖLJAS, v. dep.; -are (numera bl. tillf., VDAkt. 1758, nr 374, osv.). jfr o-åtföljd. A. till II 3.
1) följa (se följa, v. 2, 14) l. ledsaga (ngn l. ngt); äv. med saksubj., särsk. om bilaga o. d. (jfr följa, v. 2 f; förr äv. med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. med); äv. (numera bl. tillf.) dels utan obj., dels ss. dep. (se slutet); jfr följa åt 1, 4. Bäggie StatzSecreterarne som Osz åtfölja. Schmedeman Just. 754 (1682). Slottsgrafven åtfölier vallen på yttre sidan, men är i slätt stånd. BtVLand 5: 91 (1764). En riksens ständers lag- och hushållsberedning, hvars tillärnade inrättning och ändamål de handlingar fullständigt utreda, som åtfölja utskottets protokoll. Järta 1: 46 (1809). Den med Vestgöta-lagen åtföljande förteckning på Vestergötlands Lagmän. Strinnholm Hist. 1: 570 (1834). Han .. inbjöds att åtfölja till Babylon. Agardh ThSkr. 1: 11 (1842, 1855). Det mig åtföljande flickebarnet slöt sig tätt intill mig. Edström Mossgrönt 1: 42 (1950). särsk. (numera bl. tillf.) ss. dep., reciprokt, med pluralt subj.: följas åt (se följas åt 1 a); äv. bildl. (utan klar avgränsning från 2). Visb. 1: 83 (1573). Nedriga sinnen och plumpa händer åtföljas gärna. Kempe FabritiiL 33 (1762).
2) om sak: följa (se följa, v. 5) l. höra samman med (ngt) (jfr följa åt 2); särsk. dels (o. numera ofta) i pass., i förb. med prep. av o. därav styrt led betecknande det åtföljande, dels i uttr. ty åtföljande (se ty, pron. osv. I slutet α); äv. med mer l. mindre framträdande tanke på successivitet, närmande sig l. övergående i bet.: följa (se följa, v. 15) l. ta vid efter (äv. abs. l. intr.; jfr följa, v. 16); äv. (herald.): beledsaga (se d. o. 3 a α; företrädesvis i p. pf.); förr äv. med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. med, ngn gg äv. vid (jfr följa, v. 5 d); jfr 1 slutet. En sådan .. (kommer) at föras til den Classification, hwarwid större afgift åtföljer. PH 5: 3188 (1752). En svår stank åtfölgde, så at rumet i hast deraf blef upfyldt. Acrel Chir. 246 (1759). Den Lön, som åtföljer den nedra Adjuncturen på Gymnasium. VDAkt. 1785, nr 474. Med dessa förändringar åtföljer .. trädsubstansens förändring. Agardh Bot. 2: 44 (1832). Den röde med fyra blå bysantiner i rad belagde bjelken (är) öfver och under åtföljd af en gyllene stigbygel i blått fält. Schlegel o. Klingspor Herald. 65 (1874). Kalla vindar från norr åtföljda av temperaturer omkring och under nollpunkten. SvGeogrÅb. 1952, s. 72. Detta ger en vink om varför gränsdragningen nästan oundvikligt åtföljs av en guldåldersmyt. Engdahl Cigarett. 79 (2011). B. (†) till II 5.
3) följa (se följa, v. 8) l. hålla sig till (ngt). (Han) Sit Lefwarne så tucktar / At han åthföllier Dygd. Lucidor (SVS) 138 (1674; uppl. 1997). Intet af dessa förslager åtföljdes likväl sednare. Mankell Krigsm. 1: 150 (1865).
4) följa (se följa, v. 12) l. ta del av (ngt). Den mängd af regerings-ärenden, dem Hertig Villars i Conseilerne åtföljt, under en tid af tolf år. 1SAH 3: 399 (1790, 1802). —
1) = följd 2. 31,478 kappland reducerad jord med skog och öfriga åtföljder. PT 1892, nr 279 B, s. 1. PT 1907, nr 7, s. 1.
2) följd (se d. o. 5 a), konsekvens. KyrkohÅ 1908, s. 183 (c. 1780). Lurendräjeriet med alla sina omoraliska åtföljder. VexiöBl. 1815, nr 25, s. 2. B.
3) till II 5 b: efterrättelse l. åtlydnad; jfr följd 3. VDAkt. 1760, nr 521 (1759). Till åtföljd af allerhögsta befallning af d. 6 aug. 1679. Hultin BergshFinl. 236 (1896). —
(II 3) -FÖLJE. (†) följe l. sällskap. Han hade ännu aldrig åtnjutit den förmånen, af en så förnäm dams åtfölje. CFDahlgren 5: 26 (1832). Quennerstedt StrSkr. 2: 233 (1913, 1919). —
-GÅ. [fsv. at ganga]
1) till II 2 b, c, tr.: gå åt (se gå åt 1) l. handskas med (ngn l. ngt så l. så); förr äv. dels med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. med, dels utan obj., övergående i bet.: gå till väga; numera bl. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., i sådana uttr. som illa åtgången, illa behandlad l. medfaren l. hårt ansatt o. d. Sijne wijse, och Herrer alle, / Han frågat, hur man åthgå skulle? Forsius Fosz 103 (1621). Hvrw the Leffuande Christne medh sina framledne dödha åtgåå skola, lärer oss Syr. 38: 16. Gallius Gotzigerodius Föret. 1 (1639). En annan gång instämde en embetsman, som i ett privatbref från ministern blifvit illa åtgången, denna för injurier. Snellman Tyskl. 73 (1842). De medeltida slotten, som delvis illa åtgåtts under de inbördes fejderna. NF 15: 1071 (1891). De insatta förlängningsskivorna vid bordets mitt syntes särskilt svårt åtgångna. Gyllensten Grott. 243 (1973).
2) till II 5 b, intr.: gå åt (se gå åt 3) l. förbrukas l. (behöva) användas; särsk. dels om råvara l. förnödenhet l. pengar, dels i förb. med bestämning inledd av prep. till l. för vars styrda led anger behovets ändamål; i sht förr äv. (särsk. om person): gå förlorad l. förgås (jfr gå åt 4). Vthi thenna ökn skola the åttgå, och ther döö. 4Mos. 14: 35 (Bib. 1541). Emädan the reesepänger iagh .. till läns fick .. tå woro allareda åtgångne. BraheBrevväxl. II. 1: 179 (1660). Men om det bestådde bröd och dricka werkeligen åtgår för de sjuka .. däruppå har ej funnits någon Controll. PH 8: 5821 (1762). Den myckna ved, som åtgått till de bål hans munkar tändt. Rydberg Sägn. 41 (1874). Och till den kista, som behövdes till Annas lilla magra kropp, åtgick det inte mycket trä. Moberg Utvandr. 162 (1949). särsk. om ngt abstrakt, särsk. (o. i sht) tid: (behövas) tas i anspråk (o. förflyta). Huru många dagswärcken dageligen til byggnaden åtgådt. PH 5: 2933 (1750). Det hade .. endast åtgått åtta dagar för att få styckets öde afgjordt. Dahlgren 1Ransäter 255 (1905).
Spalt Å 371 band 38, 2021