| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
ÅTHÄVA å3t~hä2va, r. l. f.; best. -an; pl. -or (G1R 1: 164 (1523) osv.) ((†) -er, möjl. äv. att hänföra till sg. åthäve, G1R 1: 160 (1523), KKD 3: 145 (c. 1710)); förr äv. ÅTHÄVE, r. l. m. (l. n.?); pl. -ar (Prytz MStenbock B 2 b (1633), Landsm. XVII. 3: 12 (1672)), möjl. äv. -er (se ovan).
nästan bl. i pl.: beteende l. handlingssätt l. skick (se SKICK, sbst.1 5); förr äv. om sed o. d. (se b); särsk. (o. numera i sht) om väl synligt (o. mer l. mindre iögonfallande l. påfallande l. anmärkningsvärt) beteende osv. (äv.: åtbörd (se c)); särsk. i fråga om avsaknad av sådant beteende, särsk. i förb. med prep. utan; jfr LATER, ÅTBÖRD 2, ÅT-FOROR, ÅT-FÄRD 2. Tenne för:de eder aat hæfwer oc Misbrug hafwer then Mene Mand hær i Swerige Lacth paa hiertat. G1R 1: 160 (1523). (Kristus) wardt lijka som een annor menniskia, och j åtheffuor funnen som een menniskia. Filipp. 2: 7 (Bib. 1541). Storcantzleren hafver medh ordh och åthhäfvor extraordinarie caresseret honom, hafft honom hoos sig till gäst och tracteret honom. AOxenstierna 6: 179 (1631). Åtminstone få the vnga siälarna i sitt födslo-hus sin aldraförsta åthäfwo, sina första grund-tanckar och sitt första hiertelag. Rydelius Förn. Föret. § 1 (1718, 1737). Drinkaren wisar uti alla sina åthäfwor, en beskrifning af brännwinets styggelse. KyrkohÅ 1925, s. 245 (1834). Överallt var han verksam, tyst och utan åthävor, men med betydande och för framtiden bestående resultat. Essen-Möller Förlossn. 243 (1943). — särsk.
a) i förb. med sådana adj.-attribut som dels utvärtes l. yttre, för att entydigt ange synligheten, dels stor, för att ange påtaglig l. anmärkningsvärd synlighet. Gudz rike kommer icke medh någhon vthwertes åthäffuor. Luk. 17: 20 (NT 1526). Wåra utwärtes åthäfwor äro gemenligen så beskaffade, at de äga en nära gemenskap, med hwad inom osz förelöper. Tessin Bref 1: 39 (1751). Det är dock icke af de stora åthäfvorna i det offentliga .. man bäst lär känna en människas innersta väsen. OoB 1904, s. 2. Det är underligt med yttre åthävor, de lurar alltid bara den, som själv begagnar dem till övermått. Spong Sjövinkel 45 (1949).
b) (†) om sed(er) (se SED 1 a) l. skick (se SKICK, sbst.1 6) l. ritual(er) o. d. Åthäffuor the ther skickas aff biscopar och prelater j then acht at alt skal redeligha tilgå. OPetri 1: 541 (1528). Then förste delen aff thenne Boken är om then Tyske Nations åthäfwor och lägenheet. Schroderus Liv. 942 (1626). Ombildning af nationalrepresentationen från medeltidens tunga och klumpiga åthäfvor till ett efter den närvarande tidens fordringar afpassadt skick. JGRichert hos Warburg Richert 2: 386 (1863). — jfr BEGRAVNINGES-ÅTHÄVOR.
c) övergående i speciellare anv.: åtbörder. När hann med otuchtiga ordh och åthäfvor icke mera kunne göra, .. ropadhe (han) til sin drengh (att hämta sin värja). OxBr. 12: 8 (1613). Man bör intet då man talar giöra åthäfwor med Handen; ty det gifwer til förstå det intet besked är med det man talar. SwFrOrdeB 163 (1703). Med tårar och åthäfvor besvarade han den häpna Gustafs frågor. Fryxell Ber. 3: 12 (1828). Till skillnad från de andra, som skummade av raseri och gjorde åthävor, stod han bara stilla. Lo-Johansson Stat. 2: 109 (1937).
Spalt Å 377 band 38, 2021