Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÖVERVÄLDIG ø3ver~väl2dig, adj.; adv. -A (†, Rääf Ydre 1: 300 (1551)), -T (NVärmlT 8/9 1881, s. 2, osv.).
1) (†) som sker med (över)våld, våldsam; jfr VÄLDIG, adj.1 2. Til eders oc menige rikitzens skadha oc ffordörff med offueruellig totasningh (dvs. angrepp). G1R 4: 136 (1527). Ty geffwer Jagh eder .. tessa .. goosz .. ffor än thennä olff pederson, skal sa offwerwellegä taga migh them i fra. Rääf Ydre 1: 300 (1551).
2) (numera bl. tillf.) som har mycket l. alltför stor l. överlägsen styrka l. kraft, överväldigande l. övermäktig (jfr VÄLDIG, adj.1 2); äv.: mer än väldig (se VÄLDIG, adj.1 3). Man frucktade för Frankrikes öfwerwäldiga mackt, sedan den stora victorien war erhållen wid Landau. Nordberg C12 1: 449 (1740). (Fartyget) måste dock för öfverväldig sjögång vända om. SD 1/11 1884, s. 4. (På kyrkogården) finns allt ifrån ganska enkla gravstenar till överväldigt utsmyckade monument. SkånD 3/11 2013, s. 16.
3) (numera bl. tillf.) överväldigad. Herr Gilpin afskedade sig öfverväldig af sina egna tacksamhetskänslor. SkånCorr. 24/3 1843, s. 2. Läraren .. är överväldig över elevernas framgångar. GbgP 29/2 2016, s. 13.
Spalt Ö 794 band 39, 2023