| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
(i kraft av mycket l. alltför stor l. överlägsen styrka) vinna herraväldet över l. bemäktiga sig (ngn l. ngt), ta makten över l. få i sitt våld.
a) (numera mindre br.) om person (ngn gg äv. djur): (gm att överfalla l. gå till massiv attack) övermanna (ngn); särsk. (o. i sht) i fråga om krig l. fientligt angrepp: besegra (se d. o. a) l. betvinga (äv. med avs. på rike l. befästning o. d., ungefär liktydigt med: erövra l. underkuva); förr äv. bildl. (se slutet); jfr b, b β α′ o. ÖVER-VÄLDA. Utan att han som en tyranner thette rickit intagit och öfverväldiget hafver. RA I. 1: 555 (1547). The lade the folcke vppå, som the öfwerweldigat hade; at the skulle lära thet Giöthiska tungomålet. Swedberg Schibb. c 4 a (1716). Kungsörnen. .. Är ganska stark och rofgirig, öfwerwäldigar till och med får och kalfwar, ehuru han lefwer af smådjur. Hartman Naturk. 191 (1836). Kan man icke öfverväldiga försvararne, söker man att skjuta eld på kolonnen. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 153 (1886). Dessutom lyckades spartacisterna att överväldiga och tillfångataga enstaka avdelningar av regeringssoldater. DN(A) 11/3 1919, s. 1. Överväldiga en fientlig styrka. Östergren (1971). — särsk. (†) bildl., med avs. på ngt mer l. mindre abstrakt: besegra (se d. o. b) l. övervinna; få bukt med; omintetgöra; äv. närmande sig bet.: ta överhanden l. dominera över; i p. pf. äv. i adjektivisk anv. (Uppläsandet av landshövdingens kungörelse) hwilcket och oförgrijpeligen skulle blif:a krafftigt till att öfwerwäldiga det ogudachtiga wäsende som åhrl. på angifne högtijdzdagar under gudztiensten plägar föröfwas. VDAkt. 1724, nr 559. Denna Herre finnes väl hafva låtit et häftigare sinne stundom öfverväldiga den mildare statsklokheten. Schönberg Bref 1: 314 (1778). Sättet, huru han bär olyckan, sedan han förgäfves sökt öfverväldiga densamma. Cygnæus 3: 184 (1837). Den gudomsanda, huilken ensam förmår i grunden öfuerväldiga ondskans makt. Melin JesuL 3: 163 (1849). En af vår samtids civilisation .. ännu ej fullkomligt öfverväldigad vidskepelse. Cavallin o. Lysander 2: 249 (1875, 1891). jfr O-ÖVERVÄLDIGAD.
b) om (ngt som ger upphov till) känsla l. sinnesrörelse o. d.: starkt (o. till övermått) beröra l. helt o. hållet (o. till övermått) uppfylla (ngn); bli för mycket för (ngn) l. bli (ngn) övermäktig; övermanna (se d. o. 1 b); äv.: göra ett mycket starkt intryck l. i hög(sta) grad imponera på (ngn); äv. om person (jfr a); ofta i pass.; äv. abs. (se α); i p. pr. o. p. pf. äv. i adjektivisk anv. (se β resp. γ); jfr ÖVER-HOPA a α, ÖVER-MÄKTA, ÖVER-SKYGGA 3, ÖVER-SVALLA 3. Naturens skönhet överväldigade henne. Överväldigas av längtan, av sina minnen, av stundens allvar. At theras Kött skal jw hafwa vpäggiat them til Synd, och them vundertijdhen öfwerwäldigat. Schroderus Os. 2: 359 (1635). En tiltagande och slutligen henne öfwerwäldigande åtrå. Bergklint MSam. 2: 347 (1792). Hvem anade, att den onde ande, som i dopet besvärjes, skulle så hastigt åter öfverväldiga den döptas själ och locka henne till ett fasansfullt sjelfmord. Rydberg Ath. 525 (1876). Skam och sorg över att han inte mer var människa överväldigade honom. Lagerlöf Holg. 1: 192 (1906). Med all kraft sökte jag resa på mig, men jag orkade inte, jag överväldigades av sömnen. Sjöstrand Vattum. 14 (1967). (Hon) avleder samtalet med ord på ett främmande språk, överväldigar andra med världsvana övertoner. Burton Miniatyrm. 253 (2015). — särsk.
α) i abs. anv. Ämnet (är) hvarken så stort, att det öfwerväldigar, eller så litet, att det sätter talaren i förlägenhet. 3SAH LXVI. 2: 35 (1861). Arbetet överväldigar med sin sakliga tyngd och sitt friska grepp på ämnet. Ymer 1953, s. 212. Det är lätt att fastna där, i den förlamande slagskuggan av allt det i klimatkrisen som hotar och överväldigar. BoråsTidn. 31/1 2021, s. 5.
β) i p. pr. i adjektivisk anv.: som gm sin styrka l. intensitet l. omfattning knappast l. inte går att motstå l. undkomma l. bemästra l. ta in; övermäktig (se d. o. b); i hög(sta) grad imponerande; äv.: allt överskuggande l. synnerligen stor l. utomordentlig; äv. substantiverat; jfr ÖVERHANDTAGA slutet, ÖVERLÄGSEN 3, ÖVER-STRÖMMA 1 slutet β, ÖVERSVINNLIG, ÖVERVÄLDIG 2. En överväldigande färgprakt, kontrast. En överväldigande känsla av tacksamhet. Ett verk av överväldigande lärdom. Den överväldigande majoriteten av rösterna. Någon olyckelig, öfwer hwars blödiga hjerta sanningen eller ångern haft en så öfwerwäldigande kraft. DA 4/7 1792, s. 3. Man finner honom nästan litet tråkig, der han sjelf förmodligen lagt an på att vara öfverväldigande. Sturzen-Becker I. 1: 40 (1861). Kyrkans inre gör med sina höga hvalf, sina sidoskepp, grafkor och kapell ett öfverväldigande intryck. Höjer Sv. 1: 150 (1873). Hon förnam mörkret och ensamheten som något överväldigande och stort. Krusenstjerna Fatt. 2: 9 (1936). Värmen kändes nästan överväldigande. Lindgren MästBlomkv. 24 (1946). Genom det fortgående utforskandet av jordens länder och folk under 1600-talet tillfördes geografien ett överväldigande material. Richter GeogrH 120 (1959). — särsk.
α’) (numera bl. ngn gg, med kvardröjande bet. av a) i uttr. överväldigande eld, om massiv eldgivning. GHT 28/9 1855, s. 2. Det var kårchefens afsigt att .. öppna en öfverväldigande eld från den omfattande artilleriställning som erhållits genom 3. divisionens ankomst. Nordensvan Takt. 198 (1884).
β’) ss. adv.; jfr ÖVER-MÄKTIG c. KyrkohÅ 1958, s. 121 (1854). Poesiens och konstens öfverväldigande stora och omfångsrika värld. 3SAH 8: 235 (1894). Det annars så överväldigande rika materialet. Hagberg VärldB 28 (1927).
γ) i p. pf. i adjektivisk anv.: mycket starkt berörd l. utom sig (av ngt); hänförd l. hänryckt; i hög(sta) grad imponerad; äv. närmande sig bet.: överhopad (se ÖVER-HOPA d α); äv. överfört; jfr ÖVERVÄLDIG 3. Överväldigad av vrede, av det varma mottagandet. En överväldigad uppsyn. Så högt, så bjudande, så kungligt var hans skick; / Att sjelfve Argillan ej uthöll mot hans blick; / Och öfverväldigad, stod med förstummad tunga. JGOxenstierna 5: 257 (c. 1817). Konungen skall i början, öfverväldigad af oro, hafva talat utan sammanhang; men snart återvann han sin jämnvigt. Malmström Hist. 6: 423 (1877). När man kommer närmare, blir man nästan överväldigad av all blomprakten. Selander LevLandsk. 92 (1955). Mamma blev så överväldigad att far blev generad. Johansson HusFlon 116 (1997). (Han) är överväldigad av arbete. Expressen 7/6 2013, s. 34.
Spalt Ö 794 band 39, 2023