Publicerad 2023   Lämna synpunkter
ÖVERÄNDA- ö1verän3da~, ssgsförled.
Ordformer
(förr äv. -fv-, -fw-)
Etymologi
[ssgsform till uttr. över ända (se ÖVER I 4 o. ÄNDE 1 d δ)]
(numera bl. ngn gg) ss. förled i ssgr: över ända (se ÄNDE 1 d δ α’) l. omkull.
Ssgr: ÖVERÄNDA-GÅ. (†) särsk. i bildl. anv., om företag l. bank o. d.: gå omkull l. göra konkurs; anträffat bl. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ende. NArgus 1833, nr 35, s. 1. Den stora björneborgska tändsticksfabrikens öfwerändagående är ett faktum, som länge kommer att utgöra föremål för det allmänna samtalet. SD 1/7 1861, s. 2. En under innevarande år överändagången storbank. Signalen 1922, nr 35, s. 2. —
-KASTA, -ning. (numera bl. tillf.) kasta (ngt l. ngn) över ända l. omkull; i sht oeg. l. mer l. mindre bildl., särsk. med avs. på dels fientlig truppstyrka l. försvarslinje o. d., ungefär liktydigt med: slå tillbaka l. nedgöra (jfr kasta över ända b, kull-kasta b), dels ngt abstrakt (se slutet). Then Danske militiens på Fynen öfwerende kastningh. RARP 6: 322 (1658). Mössorna .. hotade med Rysslands missnöje och trodde genom skrämsel kunna öfverändakasta hattarne och sätta de afsatta råden uti deras förra rum. Fersen HistSkr. 1: 72 (c. 1790). Att hela berg äro liksom öfverändakastade, så att de ursprungligen understa lagren kommit öfverst. NF 1: 539 (1875). Försvarets ytterlinjer blefvo genombrutna och öfverändakastade. Quennerstedt Bender 31 (1910). särsk. med avs. på ngt abstrakt (särsk. dels samhällsordning l. styrelseskick l. lagstadgande o. d., dels åskådning l. förhållningssätt o. d.): kullkasta (se d. o. c); upphäva l. undanröja l. omintetgöra. Reductions-Werkets och de Swenska Riks-Dags Beslutens .. illuderande och öfwerända kastande. HC11H 1: 112 (1694). Den gränslösa eftergivenhet för andras meningar och seder, som öfverändakastar all stadighet i egna grundsatser. Lehnberg Pred. 2: 282 (c. 1800). Att ingå stämplingar för att öfverändakasta den bestående ordningen .. har i alla tider .. ansetts straffbart. SP 7/12 1832, s. 1. —
-STJÄLPA. stjälpa (ngt) över ända l. omkull; särsk. i p. pf.; jfr stjälpa, v. II 1 a. Najaden 1846, nr 11–12, s. 3. I ett nu var den kupé, i hvilken vi befunno oss, öfverändastjälpt och krossad. GbgAB 15/2 1907, s. 6.

 

Spalt Ö 803 band 39, 2023

Webbansvarig