| Publicerad 1893 | Lämna synpunkter |
ACKOMPANJATÖR ak1ompan1jatö4r l. -œ4r, l. akom1pan-, m.; best. -en, hvard. äfv. -n; pl. -er.
tonk. person, som med instrument (l. sång) beledsagar hufvudstämman. Dalin (1871). Retzius Nil. 39 (1891). — jfr ACKOMPANJERA 2.
Spalt A 36 band 1, 1893