Publicerad 1893   Lämna synpunkter
ADJUTANT ad1jɯtan4t (adjuta´nt Weste), m.||(ig.) l. (i bet. 2) r.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af t. adjutant l. adjudant, af fr. adjudant, ä. ajudant, af sp. ayudante, af lat. adjutans, p. pr. af adjutare, hjälpa]
1) mil. militär (l. civilmilitär), som är anställd hos en högre officer (l. civilmilitär) för att biträda honom i tjänsteåligganden l. vid en militär expedition. Tåg-ordning 1689, VIII. Regl. f. inf. 1751, 16. Så väl vid expeditionen, som vid öfriga tjenstgöringen har majoren till biträde adjutanten. Tj.-regl. 1858, 1: 107. En chef å flottans fartyg, på hvilket finnas minst tre medkommenderade officerare, eger utse en bland dem till sin adjutant. R. Pettersen i NF (1875). Adjutanten vid ett generalbefäl .. biträder vid stabsexpeditionen. Tj.-regl. 1889, s. 189. Fördelningsläkarens adjutant. Sjukv. i fält 18 (1889). — militär, som är anställd hos furste (i hans egenskap af militär) till uppvaktning. Konung Oscar I .. utnämnde honom .. till sin adjutant. KrigsVAH 1881, s. 204. — (skämt.) biträdande person i allm. Dalin (1850). — jfr BATALJONS-, BATTERI-, BRIGAD-, DIVISIONS-, FLYGEL-, GENERAL-, GENERALS-, KOMMENDANT-, KOMPANI-, PLATS-, REGEMENTS-, STABS-, ÖFVER-ADJUTANT.
2) zool. = ADJUTANTFÅGEL. Larsen (1884).
Ssgr (till 1): ADJUTANTS-ARFVODE103~020. —
-BEFATTNING~020. SFS 1874, nr 74, s. 4. —
-BESTÄLLNING ~020. Wingård Minnen 2: 29 (1846). —
-KÅR~2. Adjutantkorps. Dalin (1850). —
-LÖN~2. —
-PLATS~2. NF 5: 66 (1881). Adjutantplats. Wieselgren Vår samt. 51 (1871, 1880). —
-PLYM~2. Palmblad Norge Bih. 106 (1847). —
-SKÄRP~2. Freja 1873, s. 27. —
-SYSSLA~20. Almqvist (1842). —
-TJÄNST~2. Almqvist (1842). SFS 1867, nr 38, s. 3. —
-TJÄNSTGÖRING~020. Björkman (1889). —
-UNIFORM~002. Almqvist (1842). — Anm. Undantagsvis saknas -s- i ssgr; se under ADJUTANTS-KÅR, -PLATS.

 

Spalt A 59 band 1, 1893

Webbansvarig