Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFBOGA a3v~bω2ga, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. afbouge, afbove]
sjöt. sätta af, boga ut (ett ankare), lyfta upp (ett ankare) från dess surrningsplats på relingen o. klargöra (det) för fällning. Afboga, .. medelst sido- och nock-takel lyfta ett ankare från relingen och hänga det i rust- och penter-linan, så att det är färdigt att falla. Naut. ordb. (1840). Kranankarena afbogas och klargöras till fällning. Ekelöf 170 (1881). — jfr BOGA AF.

 

Spalt A 120 band 1, 1898

Webbansvarig