Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFBYTA a3v~by2ta, v. -er, -te, -t, -t. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†).
Etymologi
[jfr ä. d. afbytte; jfr äfv. mnt. afbuten]
1) [jfr BYTA i bet. skifta] (†) utskifta, afskilja. RR 5 Juni 1545, fol. 196. Hvardera hade fått sin afbytta deel. L. Petri Kr. 74 (1559). Hwilke Godz .. henne skal bliffwa affbytt och tildeelt. A. J. Gothus Thes. 3: 103 (1619).
2) (föga br.) gm bytande l. byte afhända (ngn ngt) l. sig (ngt). Af- eller bortbytelse. Lind (1749, under abtauschung). Sv. o. t. handlex. (1872).
3) (föga br.) byta om, afväxla. jfr AFBYTARE, AFBYTELIGEN.

 

Spalt A 136 band 1, 1898

Webbansvarig