| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BYTA by3ta2, v. -er, -te, -t, -t; äfv. (i sht i vissa trakter, hvard.) -er by4ter, böt bø4t, böto bø3tω2, bytit by3tit2, byten by3ten2; förr äfv. -ade (-te osv. 1525 osv. böt, böto SAD 1: 151 (1787), Larsson Logen 5455 27 (1916); bytit FörsökSvSpr. 109 (1847), Levertin Diktare 4 (1898); byten FörsökSvSpr. 109 (1847). -ade KKD 5: 54 (1709). — bött, p. pf. BtFinlH 4: 270 (1564: wtbött)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Helsingius F 7 b (1587), Lind 1: 1522 (1749); jfr OMBYTELSE m. fl.), -NING; -ARE (se d. o.); jfr BYTE.
1) (†) dela, skifta; fördela, uppdela; göra l. hålla skifte. (De) schulle .. bytha lika szin emellan for(nem)nda gotz. GR 2: 93 (1525). Te 48 figurer i himelen ibland huilka Astronomi hafua bÿtt himmelens Stiernor. Luth Astr. 7 b (1584). Byta efter sin fader. JTBureus (1624) i 2Saml. 4: 85. Ondt byta medh Leyonet. Grubb 640 (1665). Alle straff och böter, som uti Krigsrätten afdömas, skola uti tre delar bytas, Kongl. Maj:t, Målsäganden och Rätten. LMil. 1: 262 (1683). Dahlberg Lefn. 99 (c. 1755; uppl. 1911). SvFolks. 5 (1844).
3) lämna (ifrån sig) l. afstå från (äganderätten till ngt) i gengäld (med l. utan mellangift) mot (äganderätten till) ngt annat. Byta ngt mot ngt, förr äfv. i ngt. Jag bytte klocka med honom. De bytte hästar på marknaden. Byta jämnt (om jämnt), utan mellangift. Ska vi byta? Byta ringar, växla ringar. Han skall föret in opå almennings torg och ther säliet for penningar .. och sedan kiöpe sig åter, hvad han behof hafver i boderne för e. kon:ge Ma:tz gangbart mynt och icke så byte varur emott varur, som her till skedt är. RA 1: 512 (1547). Byta sine kosteligha skinwahrur medh Rysserna, vthi brödh, brännewijn (osv.). Petreius Beskr. 1: 35 (1614). Byta Koo i wärre Nööth. Grubb 60 (1665). Lijka bytt giör minsta träthan. Dens. 453. — särsk.
a) (mindre br.) i vissa uttr. o. förb.: det kan vara bytt om bytt, det kan komma på ett ut. Östergren (1917). — bytt som bytt, byte går ej tillbaka; gjord sak har ingen vändning. Auerbach (1907).
b) (numera föga br.) spelt. ”köpa”. SAD 1: 151 (1787). Att taga kort ur talongen kallas att byta eller köpa. Lindskog Spelb. 17 (1847). Östergren (1917).
c) i uttr. byta sig till (ett ställe l. dyl.), byta (anställning o. d.) med ngn så att man förflyttas till (ett ställe l. dyl.). Lättheten att framdeles få byta mig till Skånska hofrätten. De Geer Minn. 1: 143 (1892). Warburg Ehrensvärd 20 (1893). jfr HH 24: 185 (1711).
d) i öfverförd o. bildl. anv. Jag skulle icke vilja byta med honom, vara i hans ställe, i hans kläder. Narren byter giärna Ordh i hugg. Grubb 564 (1665). Swedberg SabbRo 1367 (1687, 1712). Alla Kungars Pro- och Epiloguer / Mot vår Fest jag icke byta vil. Lenngren (SVS) 2: 349 (1796). — särsk. (†) i uttr. byta godt (med ngn) l. dyl., lefva i god sämja. GR 1: 103 (1523). Tegel G1 1: 43 (1622).
4) (†) med afs. på penningar: växla. Helsingius Nn 3 a (1587). Så skall jag gifwa dig 4 Skillingar, så snart jag fått bytt päningar. VDAkt. 1707, nr 867.
5) ömsesidigt gifva (lämna ifrån sig) o. emottaga (ngt af samma slag), utan att ngn öfverflyttning af äganderätten afses, utbyta, växla; i sht i öfverförd anv. Byta blickar, förtroenden. Byta ord med ngn, ofta i fråga om träta. Har ni inte möjligen bytt galoscher med mig? (om ofrivilligt byte). Linc. Q 1 a (1640). (Domitius) bytte .. några ord med Pylades. Rydberg Ath. 215 (1876). Hattar och Mössor hade bytt roler. Malmström Hist. 6: 104 (1877). Leontes, som bytt rustning med honom. Cavallin (o. Lysander) 21 (1879). (Man) bytte då och då ett ord. Hallström Than. 105 (1900). (†) Byta kijndhästar (dvs. örfilar). Bullernæsius Lögn. 344 (1619). — särsk. abs. Gifven å förhand sitter still! Johanson å ja byter (dvs. byta plats). Engström 1bok 45 (1905; i fråga om kortspel).
6) ersätta (ngt) med ngt annat (som bättre motsvarar föreliggande kraf l. behof), utbyta (ngt) mot ngt, ömsa, skifta, växla.
a) med enbart obj., i fråga om föremål osv. af samma slag l. art; jfr BYTA OM 1. Byta plats, kupé, tåg, kläder, lakan, penna, namn, ägare, samtalsämne, mening. Byta fot, särsk.: skifta fot under marsch, så att man tar steget med samma fot som de medmarscherande. Linc. Ll 6 b (1640). Efter 1 1/2 mihls resa bytte vi hästar i Gæders Giästgifvaregård. Linné Öl. 7 (1745). Intet dör uti Naturen; / Lifvet byter former blott. Tegnér (WB) 1: 170 (1805). Vatten var ej bytt på blommorne. Knorring Förh. 2: 392 (1843). Han bytte skjorta för natten. Öberg Makt. 2: 87 (1906). Hörntänderna bytas vid 3 1/4—3 3/4 år. LB V. 2: 68 (1908). — särsk.
α) (hvard.) med obj. försedt med attribut som endast afser det nya föremålet. Byta rena lakan. När sedan far och jag bytte torra kläder framför brasan i storstugan. Wetterhoff Skog 1: 137 (1883).
β) abs.: byta kläder o. d. (Hon hade) kommit hem genomvåt och suttit så till sena kvällen utan att byta. Edgren Kovalevsky 167 (1892).
b) (mindre br.) i förb. med prep. mot, förr äfv. för l. till, i sht i fråga om utbyte af ett föremål mot ett föremål af annat slag. Han bytte rocken mot frack. Wivallius Dikt. 103 (c. 1635). Lehnberg IVetA 1756, s. 17 (”1”). Sara bytte nu pennan för boken. Bremer Hem. 1: 331 (1839).
7) i förb. byta med ngn, växla om med ngn, tura om med ngn, aflösa ngn. Han bytte med mig, när jag blef trött. — jfr (†): Dem, som en gång skola byta oss utur verlden. Mörk Ad. 1: 286 (1743). Därs. 2: 220 (1744).
8) komma (ngt) att öfvergå till l. i en annan gestalt l. skepnad än den som det förut haft; låta (ngt) undergå en förändring, så att ngt nytt uppstår; förvandla (ngt till ngt), förbyta, förändra; numera i sht i pass. i förb. med prep. Bytas i ngt, stundom till ngt. OPetri MenFall A 7 b (1526). Heeder byter seeder .. (dvs.) Högh ähra byter sinnet. Grubb 317 (1665). Bytt till menniska igen. MarkallsN 2: 63 (1821). Det är sannt att våra segrar byttes snart till nederlag. Runeberg 5: 19 (1860). Nu bytes sorg i lycka, / Nu få vi hem kung Carl. Snoilsky 2: 67 (1881). Utanför Kämpinge och Stora Hammars byar bytes den skånska bygden i vildmark. Rosenius Naturst. 27 (1897). Geijerstam KBrandt 41 (1904). — särsk.
a) (föga br.) refl.: förvandla sig, förvandlas, förbyta sig. Han bytte sig i en Oxeskapnat. Verelius 43 (1681). Regnvädret bytte sig de följande dagarne til hagel. Ekeberg Res. 60 (1770, 1773). Fröding Stänk 175 (1896).
b) (†) i fråga om ljudöfvergång. JTBureus (1602) i 3SAH 23: 290. A. bytas lättast och mäst uti ä, såsom: mäktig utaf makt. Lallerstedt SvOrth. 9 (1743).
2) (hvard., mindre br.) aflösa, träda i stället för (ngn); jfr BYTA 7. Schröder Skid. 84 (1900). VL 1906, nr 298, s. 4. —
1) till 3. GR 4: 130 (1527). Mitt folk har bytt bort sin ära mot en avgud som icke kan hjälpa. Jer. 2: 11 (Bib. 1917).
2) till 5; om oafsiktligt byte. Tvätterskan har bytt bort kragarna.
3) (†) = BYTA 6. Wijnflaska (i Brändö kapell är) sönder och gammal, bytas bort uthi en nyy något större. Murenius AV 589 (1666).
4) (†) = BYTA 8. Byta .. (svartsjukan) bort uti en sanskyldig fredighet. Kling Spect. Tt 4 a (1735). Hagberg Shaksp. 1: 4 (1847). —
BYTA (I)FRÅN10 (0)4.
1) (†) till 1; i uttr. byta (ngn) ifrån sig, afvittra (se d. o. 1 c), utlösa; jfr DELA (I)FRÅN SIG. Lofuade hon migh att hon hade bijtt sina barn ifrån sigh. VDAkt. 1654, nr 81.
2) (föga br.) till 3: gm byte frånhända (sig l. ngn ngt). RARP V. 2: 261 (1655). Porthan BrefCalonius 89 (1794). —
BYTA IGEN10 04. jfr IGENBYTA.
BYTA (MIDT) ITU. (†) till 1: dela midt itu, i två (lika) delar. OPetri (1525) i SthmTb. 1: 63. Möller (1790).
1) till 6.
a) = BYTA 6 a; äfv. abs.: byta kläder o. d. Byta om krage, tåg, tjänare, samtalsämne, åsikt. (De) bytte ther om sine kläder. Visb. 1: 8 (1572). At byta om tallrickar, då man äter, är en artighet, men ej af naturen befald. Linné Diet. 2: 133 (c. 1750). En af de stora verldhistoriska epoker, då tidens orm byter om skinn och framgår i föryngrad gestalt. Tegnér (WB) 3: 142 (1817). Fötter byt om — ställ! Ling Regl. 18 (1836). Med ens böt hon om ton. Hallström VilsnFågl. 146 (1894).
b) (mindre br.) = BYTA 6 b. Efter att .. hafva .. bytt om sin under dagen nedsolkade bomullskostym mot en ren hvit sådan. PMöller i Kongo 1: 325 (1887). (†) Thet i Tyskan befindteliga U bytes i Svenskan om med O. Giese Sprachm. 4—5: 8 (1731).
2) växla om, skifta; tura om; jfr BYTA 7. Möller (1790). Oscar Quensel .. samt John Åkermark .. byta om att bo hos mig hvarannan natt. PWikner (1870) hos Dahlgren Lyr. 234. Barrskog bytte om med lövskog, åkrar med mossar. Lagerlöf Holg. 2: 40 (1907). (†) ss. deponens. Ondt och godt får bytas om. Wetterbergh Penning. 539 (1847).
a) tr.; förr äfv. refl.; numera nästan bl. i pass. Scenen byttes plötsligen om. Tiderna kunne byta sigh om, så till värring som till bättring. OxBr. 3: 484 (1634). Icke heller byter Gud .. (orden i ett bibelställe) om för tin eller min skull. Swedberg Cat. 263 (1709). Och byta om till slaf den fria viljan. JGOxenstierna 4: 428 (1815).
b) intr.: undergå en förändring, skifta. Hans utseende bytte i hast om. Almqvist Ekols. 1: 15 (1847). jfr (†): Flere biord byta om i bemärkelse, så att de i ett fall stå adverbialt, i ett annat konjunktionelt. Almqvist SvSpr. 101 (1832).
BYTA TILL10 4. till 3: gm byte förvärfva (ngt) till (ngn); i sht refl. i uttr. byta sig till l. till sig. The .. som gotz haffua j danmarc .. moghe byta til sigh annet gotz aff the danske hær i rikit. GR 1: 255 (1524). RARP V. 2: 261 (1655). Jag mins, hur jag en gång bytte mig till en boll, som gått genom tio händer. Sundblad GBruk 50 (1881). jfr TILLBYTA. —
2) (numera mindre br.) = BYTA 3; äfv. bildl. (Han har) tilstånd at byta ut (gårdarna). 2RARP 3: 201 (1723). (De) byta ut sitt gudasnille / Emot en galonerad hatt. Stenhammar 100 (1793).
3) (numera föga br.) = BYTA 5; utväxla. Våra fångar, som vi ha bytt ut för hållännare. Ekeblad Bref 2: 110 (1659). Ratificationerne öfver dessa Articlar komma at bytas ut inom den tiden som är i Förbundet nämd. Nordberg C12 1: 407 (1740). (Man) byter ut blickar och ett och annat ömt ord. Lundin Alp. 46 (1883).
4) = BYTA 6, i sht 6 b. Sätherberg Dikt. 1: 13 (1859, 1862). Han (har) bytit ut tärningarne! Hedberg Hel. 59 (1865). (Väktarna) byttes ut mot nya män. Heidenstam Folkung. 2: 181 (1907).
5) (föga br.) = BYTA AF 2; jfr BYTA 7. Dahlgren Släktprof. 2: 88 (i handl. fr. 1845). Marie-Louise .. smög sig sakta ur rummet och bytte ut Emma i köket. Kuylenstierna Ber. 206 (1898). —
BYTLIG, adj. (-elig Rudbeck, Lind) (†) till 6 l. 8: som kan ombytas l. förändras. Moste man och tillse hwilka bokstäfwer som äro byteliga. Rudbeck Atl. 1: 18 (1679). Lind 1: 999 (1749). jfr FÖRBYTLIG, OMBYTLIG.
Spalt B 4665 band 5, 1924