Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BYSSJA byʃ3a2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or; äfv. (i sht i bet. 1) BYSSJE byʃ3e2, n.; best. -et; ngn gg (i bet. 1) BYSCH byʃ4, n.; best. -et.
Ordformer
(-a PolitVis. osv. -e Kalm Resa 1: 264 (1753), WoJ (1891). bysch (byssj) Almqvist, Tholander Ordl. (c. 1860). bö- Schroderus, Möller (1790))
Etymologi
[fsv. bysia; afledn. till BOSS, sbst.1; jfr BUSA, sbst.1 o. BYSKE, sbst.2]
1) (hvard., föga br.) smått affall af halm l. hö l. dyl., strö af halm l. boss l. dyl. som lägges under kreaturen; ”skräp”. IErici Colerus 2: 37 (c. 1645). Almqvist Grimst. 20 (1839). Gillner Bergenkr. 18 (1923). — jfr HALM-, HÖ-BYSSJA(-E). — särsk. (†) bildl.: ”klabb”, ”bråk”. Om jag icke .. lagt ihop en summa, så jag kan lefva utan bysch. Almqvist Går an 54 (1839).
2) (i sht i bygdemålsfärgadt språk) läger l. bädd för svin (ngn gg äfv. hund l. får) bestående af halm o. d. Schroderus Os. 2: 777 (1635). Een laat Dräng och warm Säng skilias så nödigt ååt som Soon vhr Byszian. Bondepract. F 8 a (1662). Oreen Soo, oreen böszia. Grubb 651 (1665). När små barn äro oroliga .., skall man .. stjäla halm i byssjan undan hufvudet på sofvande svin, .. och lägga i vaggan. Rääf Ydre 1: 126 (1856). — jfr FÅR-, SVIN-BYSSJA.
Afledn.: BYSSJIG, adj. (hvard., föga br.) till 1: skräpig. Tholander Ordl. (c. 1860). Lundell (1893). Beskow SvBarn 27 (1896).

 

Spalt B 4664 band 5, 1924

Webbansvarig