| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFDANSA a3v~dan2sa, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (föga br.) gm dans vålla, att (ngt) faller af (ngn). A(fdansa) någon hatten. Dalin (1850). — jfr: På öfligt sätt afdansades brudens krona.
2) (mindre br.) låta (en bal) gå af stapeln, (vederbörligen) dansa på l. hålla (en bal); jfr AF II 7 a. (Balen) måtte ha afdansats till firande af någon kunglig .. födelsedag. Sundblad Ups. 361 (1884). SDS 1889, nr 406, s. 1. — jfr: En långdans, hvars sista turer afdansades inför häradsrätten. Hedenstjerna Bondeh. 74 (1885).
3) (föga br.) intr.: liksom med en dansande rörelse afkastas l. falla af. Han slog till honom, så att hatten a(fdansa)de. Dalin (1850).
Spalt A 145 band 1, 1898