| Publicerad 1907 | Lämna synpunkter |
DANSA dan3sa2 (da`nsa Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (mindre br., Lælius Jungf. B 8 a (1591), Walcke Dansk. 1: A 5 b (1783), Collin Richter Therapi 7: 488 (1833), Dansb. i västficksf. 13 (1856, 1899)), -ERI (†, Bergius Förråd 61 (1637)); se för öfr. DANS, -ARE, -ARINNA, -ERSKA; jfr DANSÖR, DANSÖS.
utföra dans.
1) eg.; motsv. DANS 1. Dansa väl, illa, gärna, tungt, sömnigt, graciöst, lätt, mjukt, taktfast, i (o)takt. Det dansades till långt in på natten. På teatern dansar hon ofta solo. Dansa kring majstången, julgranen. Dansande par. Dansa efter musik. Dansa med lif och lust. Dansa (luftigt) som en älfva. Dansa i ring. Dansa visavi med ngn. I vinter har här varit ett fasligt dansande. Herodiadis dotter (gick) in och danszadhe. Mark. 6: 22 (NT 1526). När han kom och nalkadhes hwsena, hördhe han siwngas och danszas. Luk. 15: 25 (Därs.). Itt oskälighit diwr kan och höra pipor och harpor, men thet kan intit dansza ther epter. O. Petri Ors. B 1 b (1531); jfr 2. Dantza haffuer sin tijdh. Pred. 3: 4 (Bib. 1541). Peder dansar medh Marije. Schroderus Hoflefv. 139 (1629). Then Fahra som följer vtaff itt lättferdigt .. Dansande, är icke ringa. Schroderus Albert. 4: 84 (1638). Stiernhielm Fägn. 103 (1643, 1668). Öfwer några Hundrade (hottentotter), ther the rundt kringh om en Eeldh dantza och klappa i Händerna. Kiöping Resa 9 (1667). Danssa gör ingom ondt .. / Ingen om Afftonen är så trött; han skulle ju (dvs. att han icke skall) danssa. Stiernhielm Herc. 188 (1668). Dhe, som boo när ryska gräntzen, dhe tantze på ryska maneret och stå, tripta och trampa emot hvarannan på ett ställe. Carl XII Bref 41 (1701). Ur någre ynglingar flögo Dunder-Ord, huru de kunde rida, fäkta, jaga och dansa, besynnerligen hvad lycka de haft i de två sidsta. Dalin Arg. 1: 131 (1733, 1754). Käraste bröder! dansa på tå. Bellman 3: 31 (1790). Bjud opp och dansa. Därs. 207. Styrman med knifven dansar mot Capten. Därs. 224. (Balettdansösen) M:elle Bassi är frisk och dansade i går. J. H. Kellgren (1790) i Bref rör. teat. 211. Hon är ej glad för det hon dansar, / Hon dansar för det hon är glad. Lenngren 77 (1796). Det glada landtfolket skulle dansa och roa sig. Cederborgh JP 38 (1819). Under lundens kransar / elfkungen med sin drottning dansar. Tegnér 1: 4 (1825). De dansandes vimmel. Därs. 250 (1841). Folket tog i ring och dansade. Wetterbergh Altart. 446 (1848). Trots sin något för fylliga figur dansade hon som ingen annan flicka i staden, lätt, mjukt, graciöst. Benedictsson Fru M. 10 (1887). På nittitalet, då författarens far gick och dansade (dvs. gick i dansskola). Sundblad G. seder 57 (1881, 1888). Hela världen kunde vilja dansa efter den polskan, så lustigt låter den. Lagerlöf Berl. 1: 234 (1891). — särsk.
a) deltaga i dans med danssteg (i motsats till promenadsteg o. d.). I första touren (af kadriljen) hvarken dansade jag eller ens såg upp. Knorring Cous. 1: 45 (1834). Icke nog att man .. (förr i kadriljen) ”gjorde steg”, som det hette, att man dansade der man nu går. Tidskr. f. dansk. vänner 1849, s. 4. På ett gifvet tecken .. dansa de marscherande paren, och de, som dansade, stanna och marschera nu. Apelbom Dansskol. 31 (1888, 1902; om tur i masurka).
b) med innehållsobj., vanl. uttryckande det slag af dans som utföres. Dansa (en) vals, (en) fransäs, (en) hambo osv. Dansa polka afvigt l. baklänges. (Våra) Döttror danza läre, / Månghanda språng / Paszmei Currant. Fosz 291 (1621). Balet Om thenna tijdzens fantasier. Dantzat i Stokholm. (1643; titel). Lustwin Danszar en Gavott mäd de 5. Sinnerne. Columbus Bibl. v. K 1 a (1676). Dantza alla fremmande galanta dantzar. Swedberg Sabb.-ro 625 (1697, 1710). Bröderna dansa jemt menuett. Bellman 3: 32 (1790). Han dansade et solo. C. C. Gjörwell i Bref rör. teat. 274 (1792). Vid melodien af folie d’Espagne dansades en rätt artig ringdans. Ödmann Hågk. 25 (1801). De särskilda tourer (af angläs), som (i en viss pjäs) .. dansades på scenen, vunno äfven insteg i societetsdansen. Tidskr. f. dansk. vänner 1849, s. 4. Unga grefvinnan dansar nog både vals och kadrilj. Lagerlöf Berl. 1: 203 (1891). Polkasteg dansas i 4/4-takt. Beskr. ö. sv. folkdanser 7 (1897).
c) med obj. (äfv. refl.) i åtskilliga uttr. som beteckna, att dansen har till följd vissa resultat för ngn (resp. för den dansande själf) l. för ngt.
α) med predikativt adj. Dansa fötterna ömma. Dansa golfvet glatt. Flickorna böd til at dansa honom trött. Livin Kyrk. 113 (1781). I Vingolfs sal jag skulle dansa / min bleka lilja rosenröd. Tegnér 1: 37 (1825). Han dansar hvar flicka på balen varm. Karlfeldt Frid. vis. 45 (1898). — refl. Halft rike ligger der för Danserinnans fötter. / Hvad flicka må sig nu ei gerna dansa trötter? Kolmodin Qv.-sp. 2: 237 (1750). Bellman 3: 221 (1790). Ni dansar er sjuk. Moberg Gram. 260 (1815). (Hon) sof, se’n hon sig dansat varm, / hvar afton på sin faders arm. Tegnér 1: 163 (1822).
β) med adverbial bestämning. En löjtnant som dansat sig till en rik fästmö. Han dansar både sig själf och flickan lungsot på halsen. Dansa benet ur led. Till lungsot dansa sig, och äta sig till qval. Franzén Skald. 4: 43 (1802, 1832). Det är en otvifvelagtigt urgammal sedvänja, att, vid den s. k. bruda-dansen, brudens fader alltid skulle dansa fördansen med sin dotter och sedan dansa henne till brudgummen. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 461 (1868). Sådana, som skola dansa sig till rikedom och anseende. Nordensvan Penseldrag 130 (1883). Hur i all världen bär man sig åt efter man alltid dansar hål på hälarna först? Cavallin Kipling Gadsby 4 (1897). — särsk.
α’) i förb. dansa ngt (ut)af l. (ut)ur ngn (l. ngt), dansa, så att ngn (l. ngt) tappar l. mister ngt; ofta med skämtsam öfverdrift; äfv. i oeg. o. bildl. anv. Dansa andan ur halsen. Dansa lifvet ur flickan. Dansa skorna af sin dam. (Herodias dotter) dantzadhe hoffuudhet aff Iohanne Baptista. L. Laurentii Nyårspr. E 1 b (1618). Murbeck Catech. arb. 1: 413 (c. 1750). Jag dansar ju ur mig båd’ lefver och lunga. C. F. Dahlgren 1: 150 (1826). En man kom en gång i deras (dvs. jättarnas) danslag. Han dansade både skor och strumpor af sig. Dybeck Runa 1842—43, 4: 43. Herodias’ flicka den enda ej var, / som dansat hufvu’t af karlar. Geijerstam Satirer 117 (1892). Sällan blir det uppbrott förrän man dansat det röda af solen (dvs. förrän morgonsolens röda sken gått bort, före ljusan dag). Lindqvist Dagsl. 3: 45 (1904). — särsk. i uttr. dansa krona(n) l. krans(en) af bruden, dansa hatten af brudgummen, om en vid bröllop (i sht fordom) bruklig ceremoni, då under dans bruden beröfvas sin krona o. brudgummen sin hatt ss. ett tecken till deras öfvergång i de giftes led. G. Lindahl (1797) i Sv. mem. o. bref 2: 143. Lovén Folkl. 162 (1847). E. Bore i Landsm. V. 7: 21 (1891). jfr: I afton dansar Vår Syster Kronan utaf sig. Lagerbring 2 Hist. IV. 3. 1: 82 (1779; anfördt ss. yttradt af K. XII, som på Ulrika Eleonoras bröllopsdag befann sig i Stralsund).
d) i förb. med en adverbial bestämning som utmärker riktning l. mål. Liten Kerstin hon dansade både åter och från. Sv. forns. 1: 338. (David) sågs af allo kraft för heligdomen springa. / Än dantzad’ han rätt fram, än språng han vp i högd. Kolmodin Qv.-sp. 1: 381 (1732); jfr DANSA FRAM 1 a. Han (dvs. dervischen) dansade hela vägen ut och in. O. Torén (1753) hos Osbeck Resa 332. Till hans (dvs. gudens) möte glädtigt dansen. Wallin Vitt. 1: 27 (1808). — (†) refl. Indianske Frun til fölgd af Mansins död / Sig danssar oförskräckt på brinnand’ Båhlens glöd. S. Columbus Vitt. 102 (c. 1675).
e) med. om yttringen af en viss sjukdom; jfr DANS-SJUKA 1. Faller denna dans-sjukan merendels på quinfolk, ja så, at af 1000:de som dansa, är ofta ej en enda Mansperson. M. Kähler i VetAH 19: 34 (1758; i fråga om den s. k. tarantismen). C. U. Sondén i Hygiea 1842, s. 572.
f) i ordspr. o. ordspråksliknande uttr. (se äfv. under 2). Det är tungt att spela, när ingen vill dansa. Det dansar mången, fast han gör det icke gärna; jfr: Han danssar som nödig danssar. Sv. ords. A 8 a (1604); jfr äfv.: Dhen dantzar och, som nödigt dantzar .. (dvs.) Twunget Wärck går altijdh trögt. Grubb 97 (1665) samt ex. från Spegel under DANSA MED [jfr d. den danser og, som nödig danser]. — Dhet kommer snart til, at en drucken man dantzar. Grubb 80 (1665); jfr: Drucken dansar ibland, men sällan dansa de nyktre. Nicander G. sann. 91 (1767); jfr äfv. Rhodin Ordspr. 33 (1807) [jfr d. drukken mand kan snart komme op at danse]. — Ingen Barnaleek, när gambla Gumman dantzar .. (Ordspråket är) Ett skiämptz Ord (som användes), när man seer gammalt folck taga sigh något före, som dheres ålder illa ahnstår, eller elliest löpa medh lijmstången. Grubb 391 (1665); jfr Sv. ordspråksb. 26 (1865) [jfr d. det er ej börneværk, naar gammel kærling danser, t. es ist kein kinderspiel, wenn ein altes weib tanzt]. — Gott dantza när Lyckan wil spela. Grubb 115 (1665); jfr: Det är ingen konst att dansa, när lyckan är spelman. Sv. ordspråksb. 26 (1865); jfr äfv.: Lätt att dansa, när lyckan spelar. Marin Ordspr. 19 (1867) [jfr d. det er godt at danse, naar lykken vil spille, t. wem das glück pfeifet, der tanzet wohl, eng. he dances well to whom fortune pipes samt motsv. uttr. i fr. o. it.]. — Bäst medh sin lijke dantza. Grubb 586 (1665); jfr språkpr. från Grubb 453 under DANS 1 g. — Dantzar mätter maaga, och icke blåå mantel .. (dvs.) Hungrig gåår intet giärna til dantz, fast han haar brähmade kläder. Dens. 79; jfr Dens. 333. — Gott pijpa för dhen som giärna dantzar .. (dvs.) God locka, som medh wil hoppa. Dens. 271 [jfr d. det er godt at pibe for den som gjærne danser, t. wer lust zu tanzen hat, dem mag man leicht pfeiffen; wer gerne tanzt, dem ist leicht geigen]. — Fåfängt pijpa, när ingen wil dantza. Dens. 225; jfr 4 a. — Det kan och ha sitt lof, at dantza en god fot. Runius Vitt. 202 (1712) [med afs. på konstr. jfr eng. to run a good foot (om häst)]. — Han dantzar fulle medh mindre kiäpp, än såstång .. (dvs.) Han måste fulle låta sigh nöya medh ringare. Grubb 302 (1665); jfr Runius Dud. 2: 76 (c. 1710) [jfr d. han danser vel med mindre kjæp end med saastang]. — Then dantzar wäl i Grääs som hafwer inga Tilljor. Spegel Guds verk 114 (1685). — Man lär icke på en gång att krypa och dansa. Bergklint Vitt. 289 (1777). — Den som vill dansa får alltid spelman. Wetterbergh Altart. 75 (1848). — Det är inte nog med att ha näfverskor för att kunna dansa. Sv. ordspråksb. 26 (1865); jfr ex. fr. Runius under DANS 1 g. — Ska vi betala fiolerna, så vill vi också dansa. Därs. 78.
2) i fråga om djur som antingen dresserade l. af sig själfva utföra ett slags dans (jfr 5 a α o. b β). Gift dig, så dansar du lagom, sa’ käringen om kalfven. Herr Peder han spelade så ljufvelig, / Så foglarne på qvistarne de dansa dervid. Sv. forns. 2: 314. Diwr dantza, spela och gilja (i sommartid). Wivallius Dikt. 104 (c. 1637). När Kattan är bortta så dantzar Mwsen på Bordet. Grubb 575 (1665); jfr: När katten är borta, dansa råttorna på bordet. Sv. ordspråksb. 68 (1865) [jfr d. naar katten er borte, saa danser musen paa bordet, t. wenn die katze ausser dem hause ist, tanzen die mäuse, eng. when the cat is away, the mice will play samt motsv. uttr. i fr. o. it.]. De (dvs. gycklarna i Surate) kunna tämja en Cobra de Capello (dvs. glasögonsorm) at han dansar. O. Torén (1753) hos Osbeck Resa 335. För dans visade hon (dvs. en tam trana) en afgjord fallenhet; dansade dock ej med alla, men då lusten kom på henne, gjorde hon höga skutt, med utslagna vingar och efterhärmade alla tourer. Tidskr. f. jäg. 1833, s. 700. En dag såg jag en man, som ledde en bunden björn vid en ring uti nosen. Där samlades mycket folk, som ville se Nalle dansa. Topelius Läseb. 1: 30 (1860, 1891). (Klipphönshannen) aflöstes af en annan hane, som likaledes visade sin färdighet att dansa, ända till dess han, likaledes utmattad, lemnade rum för en ny dansare. 1 Brehm 2: 131 (1875). Flygare Kipling Djungelb. 1: 155 (1896, 1901).
3) om dansliknande rörelse utförd af liflösa föremål på grund af ngt slags öfvernaturligt inflytande o. d. All bergh och dalar springa och dantza aff frögd. P. Erici Musæus 2: 29 b (1582). Aff Poeters tractater man vett fulwäll, / Att orpheus kunne ställa sitt Speell, / När han thett rÿckte af krocken ned, / Stockar och stenar dansa ther wedh. Visb. 1: 326 (c. 1620). Gemene man hos oss tror .., at den blida Solen på Himmelen, om Morgonen och Aftonen på den Hel(iga) Påskadagen, när hon vpgår och nedergår, dantsar, och giör tre gånger Frögde-språng. Bliberg Acerra 217 (1737). Stolar och hyllor, och yxa och stock, / Och fållbänk och gryta de dansade ock. C. F. Dahlgren 2: 170 (1843). Topelius Evang. f. barnen 135 (1893; om solen påskdagsmorgonen).
4) i bild o. bildl. (jfr 5). Så at dieffuulen och werlden icke behöffua mykit spela för oss, för än wij dansze ther effter. L. Petri 1 Post. U 1 a (1555). Munckar och Präster .. måste allesammans dantza vnder bödelens hand, och lydha hans pipa effter. Petreius Beskr. 2: 63 (1614). Skjöldebrand dansar oupphörligt på träben i poesien. Tegnér 6: 50 (1826). Luther .. yttrade ..: ”omkring en from tenor dansa och leka de andra stämmorna, likasom barnen kring sin fader.” Bauck Mus. hist. 68 (1862). Tankarne komma och tankarne gå, / de dansa, de dansa en dans på tå. Fröding Nytt o. gam. 68 (1897). — särsk.
a) [jfr d. danse efter ens pibe, t. nach jemandes pfeife tanzen, eng. to dance to (after) a person’s pipe, whistle, gr. παύεσϑέ μοι ὀρχεόμενοι, ἐπεὶ οὐδ´ ἐμέο αὐλέοντος ἠϑέλετε ἐκβαίνειν ὀρχεόμενοι (Herodotus); jfr äfv. Mat. 11: 17] i uttr. dansa efter (sällan för) ngns pipa, lyda (ngn) blindt, obetingadt. G. I:s reg. 10: 311 (1535). (Berent von Mehlen) pucker och pråler, menandis ath wij moste alt epter hans pipe dantze. Därs. 11: 348 (1537). Hela landet (dvs. Frankrike) dansar effter hans (dvs. Richelieus) pipa. RP 8: 316 (1640). Lagerström Tart. 58 (1731). Den beqvämlige Sten Bjelke .. (måste) helt och hållet dansa efter Banérs pipa. Fryxell Ber. 7: 188 (1838). Läseb. f. folksk. 841 (1868, 1892). jfr: (†) The Danska skulle genom några Smäderijm sigh tilmätit, at wilia lära the Swenska dansa effter theras Säckepijpa. Girs E. XIV 67 (c. 1630).
b) [jfr DANS 1 h α samt d. danse paa roser, t. auf rosen gehen, eng. walk on roses, fr. être couché sur des roses, lat. vivere in æterna rosa] i uttr. dansa på rosor, ngn gg på blommor l. på liljor, föra ett angenämt o. sorgfritt lif; ha det godt; numera i sht i uttr. med nekande bet. Åhörarenar (lära) aff thet sagt är, at the icke heller haffua wenta sigh dantza på roser j werldenne. P. Jonæ Likpr. ö. P. Magni D 3 a (1605). Then ena dantzar glad på lillior och på rosor, / En annan sorgzen på the hwassa tistlar går. Fånge 25 (c. 1710). Kroppen mådde väl, jag dansa fick på liljor. Kolmodin Qv.-sp. 2: 130 (1750). Man får icke dansa på rosor här i verlden; man måste arbeta. Eurén Okände sonen 2 (1794). Hon dansat, hon äfven, på rosor en gång; / Vid sjutton års ålder, då steg hon ur dansen. Stagnelius 2: 280 (c. 1815). jfr: Man får intet dantza på Rooser dher inn (dvs. i Guds rike). Grubb 85 (1665).
c) [jfr DANS 1 h γ samt ber. i 2 Moseb. 32 om den gyllene kalfven, som just därför, att den var af guld, blifvit symbol för rikedomen] i uttr. dansa kring den gyllene kalfven l. guldkalfven o. d., sträfva att förvärfva rikedom, dyrka Mammon. Han förifras, när han ser sine Landsmän dansa omkring någon guld-kalf. Dalin Arg. 2: 170 (1734, 1755). Svenskarne .. dansa ifrigare kring guldkalfven, än Gamla Testamentets Israeliter. Crusenstolpe Tess. 5: 142 (1849).
d) [jfr DANS 1 h η] i fråga om dödsdansen. Sara war Abrahams ächta Huusfrw och kärkompne Make, hon måste lijkwäl dantza medh Döden. E. Elai Likpr. ö. Anna Olofsd:r C 1 b (1652). Till de mera omtyckta af medeltidens trätafletryck höra ”Dödsdansen”, som afbildar döden i allahanda skepnader dansande till grafven med personer af alla stånd och åldrar. 2 Uppf. b. 10: 163 (1906).
e) (hvard.) i uttr. dansa för käppen, för mäster Erik o. d., få aga, smörj (jfr 5 d δ). Om jag gjorde rätt, skulle jag låta dig få dansa för min käpp. Envallsson Kopparsl. 65 (1781). Du, Yrjö, dansar du härnäst, så dansar du efter karbasen, karl. Topelius Fält. 2: 244 (1856). Han (fick), som man säger, dansa för mäster Erik så länge der fans en gnista lif i den arma menniskan. Wigström Folkdiktn. 1: 212 (1880). jfr: Jagh skal komma Käringen til at Dantza Sinckapass för Migh, fast Tänderna skaldra. Chronander Bel. I 6 a (1649); jfr 1 b.
f) [jfr fr. il en dansera] (numera knappast br.) pröfva en dust (med ngn); råka illa ut. Pellican (ett lybskt krigsskepp) hade dantzet med Swenske wist (om desse ej af proviantbrist hindrats från att förfölja det). Svart Gensv. I 1 b (1558). Murmästaren (som med sitt följe nyss löstagit en häktad, hade) sagt .. om 18 komma, skulle de få dantza. Växiö rådstur. prot. 1711, s. 366. jfr: Dr. Wallin hade visst der (dvs. i recensionen af Nya Psalmboken), för sina psalmer, kommit att dansa varmt, om icke en ny välfning, om hvilken här icke talas såsom någon hemlighet, mellankommit. S. Ödmann (1815) i 2 Saml. 4: 135.
5) i oeg. o. öfverförd användning om rörelse som i ett l. annat afseende erinrar om dans i eg. bet. (se 1); äfv. bildl.
a) om kretsande l. kringsnurrande l. kringsvängande rörelse.
α) om rörelse af lefvande varelse; särsk. om vissa insekters flykt o. kretsande. Vattenspringaren .. dansar torrfotad på vatnet. Linné Præs. i VetA 1739, s. 15. I .. (vattnets) granskap (träffas) äfven myggorna .. pipande och dansande, svängande sig i stora pelare eller skyar upp och ned. Thomson Insect. 316 (1862). I vassen utmed ån dansade stålblå trollsländor. Wennerberg 2: XXIX (1882). Ursinnig tjuren dansar. Josephson Gula rosor 90 (1896).
β) om liflösa föremål. Att låta en penning dansa på en nålspets. Trefnadens källa 550 (1860; rubrik); jfr Norman Goss. lek. 262 (1878). Oktoberlöfven höllo på att dansa för vinden. Nyblom M. Twain 1: 90 (1873). — särsk. (i sht i poetisk stil) om himlakropparnas o. sfärernas kretsande i sina banor. Then Högste (cirkeln) .. / Han löper rund omkring the nedra Stierne-Krantzar, / Och kommer them på gång, så at hwar efter dantzar. Spegel Guds verk 61 (1685); jfr f. Alla stjernorna der oppe / de dansa ifrån pol till pol / en bruddans blott omkring sin sol. Tegnér 1: 162 (1822). Stolta på himmelens hvalf de strålande stjernorna dansat / Redan i tusende år. B. E. Malmström 6: 13 (1845). jfr: Men om du blir sömnig och tunger och matt / Och solen än dansar och intet är natt. Bellman 5: 130 (c. 1765); jfr 3.
b) om rörelse, för att beteckna den ss. snabb o. rask l. lätt l. lekande. — särsk.
α) om en följd af snabba, hoppande, danssteg mer l. mindre liknande rörelser, utförda af en person ss. uttryck för glädje, lifslust, ungdomlig spänstighet osv. Käringen (som fått sin syn igen) wardt så frijmodig (dvs. glad i hågen), at hon på återfärden dantzade och sprang aff Glädie ända wägen bort åth. Hiärne Surbr. 176 (1680). Gladt dansade foten på blommorna små. C. F. Dahlgren 2: 4 (1837). Hvad är det? — sade grefvinnan, som såg sin dotter, ostyrig och dansande, fasthålla trädgårdsmästaren. Topelius Fält. 5: 141 (1867). — särsk. i p. pr. i adjektivisk anv. Växt var hon som en oread, / och gången dansande och glad. Tegnér 1: 161 (1822).
β) om djurs hoppande o. skuttande (jfr 2). (En fången o. en fri hjort) the dantza eÿ lÿka gladhe. Wivallius Dikt. 85 (1632). Ther dansade små lamb, ther sprungo bockar kring. Spegel Tilsl. par. 129 (1705). (Ute) dantzar kalfven kåter. Kolmodin Qv.-sp. 1: 117 (1732). När då Grollen begynte dansa något förstarkt, så blef hon (dvs. ryttarinnan) rädd. Dalin Vitt. II. 6: 111 (1740). En Hare dansade för oss hela stycket stranden bort åt. Linné Öl. 144 (1745). En capriol af ett spann dansande kameler. Bellman 5: 197 (1781). Längst i viken in, / Se, der dansar en delphin. Dens. 2: 122 (1783). Hjordarne dansa / På frodiga gräset. Ingelgren 279 (c. 1810). Det är en skön syn att se dem (dvs. rådjuren) dansa öfver ett fält. Nilsson Fauna 1: 521 (1847). Den stolta Rosinante / såg jag styft och spattigt dansa. Fröding N. dikt. 111 (1894). — (†) Oxen danser bådhe dalar och lundher. Visb. 1: 67 (c. 1570).
γ) om liflösa föremål; särsk. om vattnet i haf, sjöar o. forsar, som är i liflig rörelse, samt om föremål på vattenytan, som följa med i dess rörelse. Lät Skieppet dantza opp och ned. Runius Dud. 1: 79 (c. 1710). Et flyktigt flarn på vågen dansar. Creutz Vitt. 51 (1755). Skeppen dansa öfver ocean. Tegnér 2: 119 (1811). Fri och yster dansar vågen / Mellan trädens dunkla stammar. Runeberg 2: 228 (1830). Slädarne dansade lätt nedför en vacker ekäng. Knorring Cous. 2: 67 (1834). Utför sluttningarna dansa en mängd bergbäckar. Torpson Eur. 1: 23 (1895). Undransvärdt är att se hur de klaraste sköna smaragder / Bilda ett grönskande golf där de sorlande böljorna dansa. Wulff Petrarcabok 62 (1905).
δ) bildl. om vind. Kring blommig dal / På lätta vingar vestanvädret dansar. Stagnelius 1: 169 (1813). Hvart stormen dansar, dit vill jag följa, / blod skall du dricka, du verldshafsbölja! Tegnér 1: 83 (1825). Säg mig, du doftande vind, som dansar i fröjd öfver fältet. B. E. Malmström 6: 3 (c. 1840).
ε) bildl. om ljud som följa på hvarandra i rask o. liflig rytm, ss. toner (i en melodi), versfötter o. d. Dansande daktyler. Blom (1805) enl. Ljunggren SAHist. 1: 241. Sexfotade versen, som dansar / rask, som .. den skummiga flod. Tegnér 2: 75 (1815). I denna .. sal / .. Der glada toner dansat öfver strängen. Topelius Ljung 7 (1865, 1889). Kring mark som blommar dansar låten yrande och gäll. Karlfeldt Frid. vis. 8 (1898).
ζ) bildl. om löje o. leende: leka, spela, glida lätt o. hastigt (öfver ngns anletsdrag). På hennes läppar dansade barna-oskuldens skälmska löje. Blanche Tafl. 2: 63 (1845, 1856). Det ena leendet efter det andra dansar öfver hans läppar. Lagerlöf Länkar 294 (1894).
c) om afmätt, balanserande, om danssteg erinrande rörelse. — särsk.
α) [jfr d. danse paa line, t. auf dem seil tanzen, fr. danser sur la corde raide, it. ballare, danzare sulla corda] i uttr. dansa på lina o. d., balansera på spänd lina med afmätta steg (i takt o. efter musik) under utförande af hopp o. språng. Tåget han (dvs. lindansaren) dantzar uppå. Triewald Förel. 1: 110 (1728, 1735). Han kunde dantsa på utsträckt lina. Mörk Ad. 2: 416 (1744). Dalin (1850). De som dansade på .. tarmsträngar .. kallades (hos grekerna ofta) ”luftdansare”. NF 9: 1339 (1885). — särsk. (mindre br.) bildl. i uttr. dansa på styfva linan, utföra bravurstycke, utmärka sig, visa sin duktighet, visa sig på styfva linan. Men jag tyckte icke om honom för att han alltid ville slå på, och ständigt dansa på styfva linan för folk. Almqvist Smaragdbr. 465 (1845).
β) (föga br.) bildl. ss. beteckning för att ngt är ovisst, vacklar, står o. väger osv. ”Nu Herre!” sade han (dvs. generalen) med en gravitetisk ton, ”dansar ert lif på spetsen af min klinga”. Eurén Orth. 1: 60 (1793).
d) om rörelse som består af korta, tätt på hvarandra följande ryck l. hopp l. i allm. höjningar o. sänkningar osv. När the ladhe sina knivar vidh en aln ifrå honom (dvs. en magnetisk sten) på bordeth tå dansadhe the op och nädher. Bureus Suml. 20 (c. 1600). Fisken dansar qvick i katsen. Bellman 3: 161 (1790). De skärande ljuden af dansande tärningar, klingande glas och högljudt prat. Carlén Skuggsp. 1: 139 (1865). Jag trodde jorden dansade under mig. Nyblom Hum. 213 (1874, 1883). Han drack och drack för att .. kunna tänka klarare; men ändå ursinnigare dansade alla gestalterna om hvar andra (i hans hufvud). Cederschiöld Riehl 1: 98 (1876). På sorggemakets svarta sammet / En solglimt faller från gardin, / I sneda strimman dansar dammet / Som perlorna i ett glas vin. Snoilsky 2: 17 (1881). (Hon) knyckte .. på nacken så att flätan dansade. Hallström En g. hist. 149 (1895). Det svindlade för hufvudet och gula prickar dansade för ögonen. GHT 1897, nr 252 B, s. 2. (Han) låter .. kroken dansa framför dem (dvs. fiskarna) i vattenbrynet. A. Klinckowström i SvD(L) 1903, nr 352, s. 6. — särsk.
α) om ljus l. skugga som flämtar l. dallrar l. skiftar l. ”leker”. Stjernan dansar glad på sjön. C. F. Dahlgren 3: 78 (1822). Månans ljusa strålar / Dansade i trädens rund. Stenbäck 19 (1840, 1868). Lampan brann klent, ty oljan var nästan slut. Ibland höjde lågan sig flämtande, så att skuggorna dansade i hörnen (af kammaren). Wester Frideswida 90 (1900). Därefter stängde han fönsterluckan, men en solstrimma dansade ännu från springan. Heidenstam Birg. 123 (1901). — särsk. fys. i uttr. den dansande lågan, benämning på en vid undersökning af vissa ljudande membraners (särsk. telefonmembraners) svängningar använd låga af (acetylen)gas som får följa med membranens svängningar, hvilka såmedelst kunna fotografiskt åskådliggöras. Tekn. tidskr. 1890, s. 130.
β) [jfr fr. son cœur danse de joie] om hjärtat som slår hastigare vid sinnesrörelse, särsk. glädje o. d. Hiärtatt i Brÿsten dansa må, / Fötterna med Caprioler och så. Visb. 1: 325 (c. 1620). Hjertat i mig spritter och dansar: / .. Till min brud dit vill jag gå. Bellman 4: 39 (1791). Almqvist Colomb. 28 (1835). Hur gammal jag blef kände jag själf ännu länge hjärtat dansa i bröstet, fast jag både späkte mig och bad. Heidenstam Birg. 243 (1901).
γ) [jfr t. ein kind tänzeln, eng. to dance a child in one’s arms] (mindre br.) i fråga om litet barn; jfr HYSTA. Serenius (1734; under dandle). När man ”dansar” med barnet. Sittande håller man lindebarnet upprätt i sina armar, för det upp ock ned, samt vänder det än till höger, än till vänster. J. Nordlander i Landsm. V. 5: 83 (1886). Om man t. ex. låter ett årsgammalt eller blott några månader gammalt barn, som blifvit fullt afklädt, ”dansa”, som det kallas, d. v. s. lyfter det uppåt i taktmässiga ryck och under sång eller gnolande. Cederschiöld Rytm. trollm. 124 (1905).
δ) i uttr. låta riset, rottingen, käppen o. d. dansa (på ngns rygg o. d.), gifva ngn ris, stryk; jfr 4 e. Läraren .. var i begrepp att låta rottingen dansa på hans darrande axlar. Nyblom M. Twain 1: 24 (1873). Några bastanta näfvar läto björkriset dansa på deras bakdelar. Svedelius Förfl. lif 82 (1887).
ε) om vissa rörelser i hvilka bord o. d. försättas vid s. k. borddans. Ack, nu går det! / Bordet går, det dansar! Braun Sju sofv. 35 (1853). Grefvinnan Lise .. samtalade länge med den blonde spiritisten .. om dansande bord, sjelfspelande harmonikor och dylikt. Almkvist Turgenjef Nov. 9: 163 (1887).
e) (hvard.) mera obestämdt för att beteckna en rörelse ss. rask, häftig, oförmodad. — särsk.
α) med adverbial bestämning uttryckande rörelsens riktning. Fenor, fjell och dun / Sku i luften dansa. Bellman 2: 121 (1783). Hufvudbonader, som dansade utefter isen. H. Lilljebjörn Hågk. 1: 41 (1865). Vattnet spolar in öfver relingarna och dansar från sida till sida med ett enerverande brus. Stenfelt Skepparlif 36 (1903). — särsk.
α’) om sak (l. person) som får falla fritt l. mer l. mindre våldsamt l. vårdslöst kastas l. slänges l. ryckes osv. ngnstädes hän. Kofferten dansade utför hela trappan, men gick ändå inte sönder. Han slog i bordet, at krus och talrikar dansade i golfvet. Dalin Arg. 2: 210 (1734, 1754). Efter några minuters förlopp dansade den kejserlige fägtmästarens florett åt höger. Blanche Flick. i stadsg. 267 (1847). Skulle .. en bjälke vara upphifvad, men ej äntrad på relingen, får den dansa i sjön igen. Stenfelt Skepparlif 70 (1903).
β’) i uttr. som beteckna, att en person hastigt o. oförmodadt kommer till ngt för honom obehagligt ställe, ss. dansa i kurran, i galgen osv. Hur mången ung, förtjust fänrik har icke fått dansa i kurran endast derföre att han .. under gevärsexersisen glömt att föra tummen på skrufven. Braun Calle 135 (1843). Dansa i galgen, blifva hängd. Dalin (1850). Varden I ett dygn härefter ertappade i min socken, så dansen I snarliga ned i timmerkulan. Högberg Vred. 1: 329 (1906; arkaiserande). jfr: Huuset .. föll på them (dvs. filisteerna), och aff then Frögd, dansade vthi itt Ögnebleck så när trytusende Siälar vthi Förderffwet. Schroderus Albert. 4: 85 (1638). — (†) Bådhe höge och låge, Man och Qwinna, Vng och gammal måste dantze till Elden och Bödelsswerdet. SUFH 1: 361 (1602).
β) utan adverbial bestämning af det slag som omtalas i α; för att uttrycka, att ngt går till spillo, går förloradt: gå, springa, ”ryka”, valsa. Om några människohufvuden dansat tillika, skulle jag trott mig vara midt i en sjöträffning. J. Wallenberg 243 (1771; Levertins uppl.). Min gamla go’ ärliga bror! I dag måste glasena dansa. Min Calle kommer! Altén Schachm. 3 (1798). ”Ska’ vi låta en ruta dansa?” frågade Carl. ”Åh nej, det är synd, då får farbror P — betala den,” svarade Edvard. Sillén Sv. stud.-lifvet 1: 34 (1838). Om ni icke tager eder i akt, kan det hända, att jag låter edra hufvuden dansa. C. J. L. Almqvist († 1866) enl. Kindblad. — särsk. [jfr fr. faire danser les écus] om penningar o. d. som hänsynslöst l. lättsinnigt l. slösande osv. gifvas ut. Han kan låta sedlarna dansa. Efter den Musiquan (dvs. under namn af vedergällning för gjord tjänst) dansa Mutor friskt ibland oss. Dalin Arg. 1: 205 (1733, 1754). Såväl detta par som alla andra .. förfoga sig på morgonqvisten till en restauratör, och här dansar sista fyrken! F. V. Scholander (1843) i 3 SAH 13: 131. För att penningarne med mera nöje skola kunna dansa finnes på de flesta spelhus musik. Skogman Eug. 1: 237 (1854).
f) (†) med tanken på ett karakteristiskt rörelsesätt förbleknad: gå; vanl. oeg. o. bildl. Oförmodhandes (i fall juten tillåter, att spanjorerna stänga Öresund för holländarna) så blifver han een esclave för Spanien och dantzer med tijden ifrån (dvs. förlorar) Norrige. RP 8: 85 (1640). Oredt är i ded huse, / Som gamble Språket lär, der ingen viss är kuse; / Der danssar gali alt. Columbus Vitt. 101 (c. 1675). De stora Bergen dansa intet gierna utur sina rum. Rudbeck Atl. 1: 394 (1679); jfr e α α’. At dhe antingen medh onda eller goda bringas at dansa aldeles på vår sida. Carl XII Bref 287 (1702); jfr e α α’. At hålla och dantza med werlden hålles för en manerlighet. Swedberg Catech. 356 (1709). (Jag) undrar .. intet på, at Gårdar ofta dansa emellan ägare. Carleson Hush. 27 (1756).
Anm. Fordom kunde ngn enstaka gg infinitiven dansa förekomma ss. sbst. Man för ett hedniskt tids-fördrif, / I dricka dantsa, spel och kif. Österling Lärops. 58 (1724, 1727).
Särskilda förbindelser:
1) intr.
a) till 1. Han dansade af med min dam.
b) bildl. till 5 b: förflyta hastigt. Åren dansa af med fart. Fallström V. dikt. 1: 102 (1893, 1899).
c) till 5 e: hastigt komma bort, flyga bort. Hatten dansade af.
2) tr. till 1. Dansa af klacken på sin balsko.
DANSA BAKÅT10 40. till 1. Flyglarna å hvarje sida dansa bakåt. Dansb. i västficksf. 63 (1856, 1899).
1) intr. Kavaljeren dansar .. åtta dalsteg baklänges, medan damerna med gammalvalssteg dansa bort från fronten. Beskr. ö. sv. folkdanser 50 (1897).
2) tr.: gm dans göra sig af med l. fördrifva l. förlora l. fördärfva l. förspilla l. gå miste om. Lind (1749; under vertantzen). Dansa bort sjukdomen. Björnståhl Resa 1: 249 (1771). Lät nu trumpeten gå. / Dansa bort klack och såla. Bellman 3: 208 (1790). ”O! Tisandri son, nu har du dansat bort din hustru”. Carlstedt Her. 2: 375 (1833). För grunda sinnen gifves det ej någon sorg, som icke kan och plär — dansas bort. Tegnér 6: 388 (1837). Jag hade dansat bort min lycka, jag. Fröding N. dikt. 16 (1894). Han .. hade sjungit och dansat bort tiden. Malm Brytn. 55 (1901). — särsk. oeg.
a) i uttr. dansa bort brud l. brudgum, jfr DANSA 1 c β α’ slutet samt DANSA UT 2 c. Till slut dansas brud och brudgum bort. P. Osbeck (1796) i Hall. fornm. årsskr. 1868, s. 25. Crusenstolpe Mor. 2: 277 (1840). Djurklou Ner. folkspr. 51 (1860).
b) (föga br.) låta gå upp i dans. Landets glädje skall antingen ätas opp eller dansas bort. Tegnér 6: 369 (1843).
DANSA EFTER10 32, äfv. 40.
1) till 1. Det paret som dansade efter, höll inte takten.
2) jfr 5 e. Denna glada kristendom var icke i madam Nüsslers smak, och den muntra mamsellen fick lof att dansa efter (den afskedade) grenadieren (dvs. försvinna). Backman Reuter Lifv. på l. 1: 89 (1870).
DANSA EMOT10 04 l. MOT4. till 1.
1) dansa i riktning mot (en annan person). Dansa emot hvarandra. Dansb. i västficksf. 15 (1856, 1899). Dansen går på grobladsplan. / Dansa mot, herr Burian! Karlfeldt Flora 59 (1906).
2) under dans törna emot; jfr DANSA PÅ 2. De dansade emot ett litet bord och välte det. Hoppe (1892).
1) intr.
a) till 1. Bellman 2: 183 (1783). Damerna dansa (i damernas chaîne) fram på golfvet, räcka hvarandra högra handen. Gjörcke Sällskapsdansar 55 (1850). Apelbom Dansskol. 20 (1888, 1902). — i bild. Minnets trollmö fram ur natten dansar, / Af mig besvuren. Stagnelius 1: 139 (1812). Språket dansar fram på hennes (dvs. fantasiens) bud, / tärnan likt vid kastanjettens ljud. Anderson Dikt. 114 (c. 1870).
b) till 5.
β) till 5 b α o. β. Kl. 10 på f. m. dansade en liten vacker, brun häst, med en lätt och behaglig börda, fram till min port. Bremer Grann. 1: 244 (1837). Häst och ryttarinna dansa fram öfver gräsmattan som om de vore sammanvuxna. Jolin Mjölnarfr. 4 (1865). — i bild. Den sorglösa solbeglänsta stig, på hvilken hennes ungdom dansade fram, (hade) icke blifvit allas lott här i verlden. Blanche Tafl. 3: 184 (1857).
γ) till 5 b γ. Den kulna vintern flytt. Re’n marken höljs af gräset, / Af löfven trädets stam. / .. Re’n dansar floden fram. Wallin Vitt. 2: 256 (1803, 1806). En bäck .. dansar fram der nere i djupet mellan täta buskar och träd. Andersson Verldsomsegl. 1: 25 (1853).
2) tr.: i sorglöshet o. under nöjen tillbringa (tiden o. d.). Hon skrattar, sjunger jemt och dansar fram sin dag. Remmer Theat. 2: 89 (1815). Dansa fram sin ungdoms lif af lust och härlighet. Svedelius Sm. skr. II. 2: 107 (1872, 1888). — oeg. Man har sett mer än en splitter ny och efter modern snitt fasonerad konstitution och frihet lättfotad dansa fram sin dag till en tidig graf. Geijer (1829) hos Svedelius Repr. 302.
DANSA FRAMÅT10 40 l. 04, äfv. 3~2.
2) till 5. Vi dansa framåt i en skummande zigzaglinie. Stenfelt Skepparlif 3 (1903).
DANSA FÖRBI10 04. till 1. Han såg det ena paret efter det andra dansa förbi. Gjörcke Sällskapsdansar 55 (1850). Arla iakttog dem, då de dansade förbi. Edgren Ur lifvet 1: 49 (1882, 1883).
DANSA FÖRE10 32. till 1.
1) dansa i spetsen, framom (andra dansande). Lind (1749; under vortantzen). Deleen (1836; under vortanzen). jfr: Nu dansar någon före oss, som lönar komma efter. Knorring Cous. 1: 46 (1834).
2) (†) uppträda o. dansa inför de andra närvarande. — bildl.; jfr DANSA 4. Men haffue [wi] (dvs. G. I) dantzett här före med Gudmund Fössing, Per Skiegge och Niels Tacke. Brahe Kr. 54 (c. 1585; i fråga om strider).
DANSA IGENOM10 040 l. 032, äfv. GENOM40 l. 32. till 1. Dansa igenom hela balprogrammet. (Inför denna publik) dansade de 4 paren genom hela menuetten. Philochorostournéen 1902 23 (1903). — äfv. med personobj. Dansa igenom hela raden af sina bekanta.
DANSA IHJÄL10 04. jfr DANSA 1 c. Lönnberg Blad fr. skär. 174 (1876). (Studenten har) haft det rätt gladt, dansat ihjäl fruntimren, supit herrarne under bordet. Malm Brytn. 221 (1901). — refl. De kunde .. lätt ha dansat sig ihjäl. Livin Kyrk. 119 (1781).
1) intr.
a) till 1: under dans begifva sig in l. komma in ngnstädes. Dansa in genom den ena dörren och ut genom den andra. jfr: De dantsade ut, och de dantsade in, / de blefvo helt glade til mode. Polit. vis. 88 (c. 1780). — i bild. Kunde du känna i affallets stund endast den yttersta spetsen af en enda af de eldstungor, hvarmed afgrunden qväljer ett hjerta som är evigt förtappadt: dina fötter vore icke så snabba att dansa in på den vägen. Thomander Pred. 1: 299 (1849).
b) till 5 b. När den älskvärda fransyskan dansade in så lätt och kapriciöst, som hade hon varit hemma. Topelius Fält. 5: 381 (1867).
c) till 5 e. Ett stort äpple .. dansade in på scenen och rullade fram för konungens fötter. Sturzen-Becker 2: 203 (1844, 1861). Julklapparna (begynte) dansa in. Topelius Sommarsjö 1: 73 (1897).
2) refl.; till 5 a. Småmygg, hvilka dansade sig in i evigheten, i det de fastnade i .. spindelnätet. J. Erikson i Sv. turistfören. årsskr. 1905, s. 171.
3) tr.; till 1.
a) förtjäna, taga in gm dans l. dansföreställning. Det är ingen liten summa som philochoristerna dansat in.
b) gm dans fira början, ankomsten af (en högtid o. d.). De unga / dansade sommaren in kring blommiga stången. Tegnér 1: 242 (1841).
DANSA MED10 4. till 1: deltaga i dans(en). Så dantza monga med fast the ej görat glade! Spegel Guds verk 166 (1685). (De) som dansa med (i kotiljongen). Gjörcke Sällskapsdansar 107 (1850). — bildl. Lyssna vill jag hur dess (dvs. vårens) stämma ljuder, / Dansa med i hennes blomsterfest. Sätherberg Dikt. 1: 153 (1862).
1) intr.
a) till 1: under dans förflytta sig ned. I nigarpolskan kan man dansa ner i våningen inunder och opp på vinden. I angläsen dansar man ner och rycker sedan långsamt opp.
b) till 5 b. Din bölja / Språksam dansar i dalen ner. Adlerbeth Hor. od. 112 (1817). De lösta floder dansa sjungande mot hafvet ner. Tegnér 1: 116 (1820). Stock efter stock utstötes eller afhugges och dansar ner för fallet. Hemberg På oban. stig. 9 (1896); jfr c.
c) till 5 e. Ofta dansade genom hans (dvs. K. XII:s) fönster ned i gatan något dyrbart konststycke af glas eller kristall. Lysander Tre föredr. 49 (1855). Skärfvorna (af gaskupan) dansade ned öfver hans kala hjessa. Folcker Stinde Borgarfolk 2: 90 (1886). Kettingen skramlar och pytsen dansar ner i eldrummet med en ohygglig skräll. Stenfelt Skepparlif 77 (1903).
2) tr.; till 1: under dans slå, stöta osv. ned. Ett par hade den oturen att dansa ner en dyrbar porslinsvas.
1) intr.: dansa, svänga omkring. Kolmodin Qv.-sp. 2: 249 (1750). Bellman 3: 82 (1790). Han dansade om med gumman och svettades. Cederborgh UvT 2: 24 (1809). Så fira de (dvs. det nygifta paret) försoningen och dansa lustigt om med hvarandra. Ljunggren Sv. dram. 37 (1864). — särsk.
b) dansa omkring ett (l. ett par) hvarf (på samma ställe), utföra omdansning. Efter Stora Ronde gå alla Damerna in .. och Dansa om med Cavall(jererna) til Höger. Walcke Dansk. 2: 3 (1785). Apelbom Dansskol. 8 (1888, 1902).
2) tr.
a) å nyo dansa (en dans, en tur o. d.). Weste (1807). Så att de (dvs. kavaljererna) komma i jemnbredd med närmast bakom varande parens damer, med hvilka de dansa om turen. Beskr. ö. sv. folkdanser 33 (1897; i fråga om en tur i gottlandskadrilj).
b) dansa förbi (andra dansande). Vals dansas af .. det ena paret efter det andra, utan att någon får bryta ordningen eller det ena paret dansa om det andra. Dansb. i västficksf. 20 (1856, 1899).
DANSA OMIGEN l. OM IGEN10 400 l. 302 l. 4 04. till 1. Björkegren (1786; under redanser). Holmberg (1795; under redanser).
1) till 1. Serenius (1734; under dance). (Han) dansa golfvet kring med skratt. Bellman 3: 85 (1790). Hvita alfer der .. / bland ljusgrön björkskog dansa kring i ringar. Tegnér 2: 244 (1840). Turen slutas med att hvarje par dansar omkring ett hvarf på egen plats. Gjörcke Sällskapsdansar 142 (1850). De bålde kämpar .. / .. dansade vid harpans toner kring. Melin Prins. 52 (1885). Apelbom Dansskol. 28 (1888, 1902).
2) till 5.
a) till 5 a. Solen i en evig ring / dansar himmelen omkring. Tegnér 2: 41 (1817). Tjuren som en snurra syns dansa kring. Josephson Gula rosor 90 (1896; i skildring af tjurfäktning).
b) till 5 c. bildl. I dag vara kiär, i morgon intet: på ett ögneblick låta sina begiärelser dantsa omkring på Lina. Ehrenström Compl.-b. 155 (1741).
DANSA OMKULL10 04 l. IKULL04 l. KULL4. till 1.
1) intr. Han hade den oturen att dansa omkull med sin dam. Vi dansade omkull på det hala golfvet.
2) tr. Dä’ va’ hemskt, sa’ Rydingen, när hönsen dansade ikull honom på bakgården, ordstäf. Krookedantz, gieer iag raggen saa kiäringen .. enär (dvs. när helst) dhe dantza, så dantza dhe omkull migh. Törning 97 (1677). Ingen gosse dansar mig kull. Topelius Fält. 5: 170 (1867).
DANSA PÅ10 4. till 1. (hvard.)
1) intr.: dansa ifrigt; gå på med, skynda på, fortsätta att dansa. (I en paviljong i Hamburg) var en stor samling .. af tjänstefolk, som dansade hurtigt på. Wallin Bref o. dagb. 42 (1843). (Flickan) dansa på — som om ingenting händt. Strindberg Folkung. 148 (1899).
2) tr.: under dans stöta emot; jfr DANSA EMOT 2. Det var sådan trängsel, att paren inte kunde undgå att dansa på hvarandra.
1) till 1. Begynte meer än öfver 35. eller 36. Quinnespersohner danssa rundt kringh Eelden. Kiöping Resa 108 (1667). Några ludna sockor .. dansade rundt på jordgolfvet. Heidenstam Folkung. 17 (1905).
2) till 5 a. Skulle hästen vara orolig under uppsittning får ryttaren förkorta venstra tygeln något, så att hästen hindras från att dansa rundt. Wrangel Handb. f. hästv. 288 (1885).
DANSA SÖNDER10 40. till 1. Tolfhundrade skoplagg, med gyllene ränder, / Förrn året var ute, han dansade sender. C. F. Dahlgren 1: 149 (1826).
DANSA TILLBAKA10 040, äfv. 032. till 1. Två midt emot hvarandra stående personer dansa på en gång fram och förbi hvarandra, hvarefter de på samma sätt dansa tillbaka till sina platser. Gjörcke Sällskapsdansar 55 (1850). Apelbom Dansskol. 39 (1888, 1902).
DANSA UNDAN10 32 l, 40. till 1.
DANSA UPP ( OPP)10 4.
1) intr.
a) (mindre br.) till 1; jfr DANSA UT 1 b. Där dansar han upp med en spänstig en / på höga klackar och smidigt qvick. Bååth N. dikt. 128 (1881).
b) till 3. Påskdagsmorgonen stiger man (i södra Östergötland) upp före soluppgången, för att se huru ”solen dansar opp”. Dybeck Runa 1849, s. 35.
c) till 5 d. Oräkneliga små eldklot dansade upp kring den framilande båten. Andersson Verldsomsegl. 2: 15 (1854). De eldgnistor, som dansade upp ur den heta skorstenen. SD(L) 1898, nr 372, s. 2.
2) tr.: gm dans sätta i rörelse l. röra upp. Vi dansade upp så mycket damm.
DANSA UT10 4.
1) intr.
a) till 1: sluta att dansa, dansa till slut. Therpå ligger machten, / At dygden spelar vp, och ärbarhet slår tacten / At, när man dantzat vt, man har godt samvet qvar. Kolmodin Qv.-sp. 1: 183 (1732). Kl. 4 på morgonen hade man dansat ut. Dalin (1850).
b) till 1; särsk. om par: börja en dans, sätta sig i rörelse för att dansa (fram på golfvet o. d.). Polit. vis. 88 (c. 1780; se under DANSA IN 1 a). Knorring Illus. 114 (1836). Utan att säga ett ord slog Lagerskiöld armen om hennes lif och dansade ut med henne. Edgren Ur lifvet 1: 63 (1882, 1883). Så många par som få rum dansa ut på en gång. Hagdahl Fråga mig 37 (1882, 1883). Man dansar ut i krets. Hildebrand Medelt. 2: 499 (1896).
c) till 1: under dans begifva sig ut (ur ett rum o. d.). Hela danssällskapet (sprang) från gård till gård. På hvarje ställe trakterades de (dvs. de i långdansen deltagande), tog sin polska och dansade ut om porten. Lovén Folkl. 140 (1847).
d) till 5 b. De vackra rashästarna dansade ut från gårdsplanen. S. André i Hvar 8 dag 7: nr 18, s. 2 (1906).
e) till 5 d. (Jag) häpnade .. att höra ett fasligt sorl, och att se en mängd kryckor och träben dansa ut genom dörren. J. Wallenberg 110 (1769).
2) tr.
a) till 1: med dans afsluta, med dans fira utgången, slutet o. d. af (en högtid o. d.). Argus 1825, s. 18. Med hans (dvs. Knuts) åminnelsedag ansågs Julen slutad, enligt det gamla rimmet: På tjugonde dag Knut / Dansas Julen ut. Bergstrand Tideräkn. 180 (1851, 1861). Karnavalen dansades ut. Heidenstam Vallf. 216 (1888, 1900).
b) till 1: (föga br.) slita ut, förstöra gm dans. Du (dvs. julgranen) lik en sko, som man har dansat ut, / Skall kastas ned i någon vrå på gården. Tigerschiöld Dikt. 75 (1888).
c) till 1: i uttr. dansa ut brudgummen, om utförande af viss vid bröllop (i sht förr) bruklig dans som symboliserade brudgummens utträde ur de ogiftas krets; jfr DANSA BORT 2 a. Karlarne bli allt klenare .. nu för tiden äro de färdige att uppgifva andan, när de dansa ut brudgummen på ett bröllopp. Topelius Fält. 4: 10 (1864).
d) (i fackspråk) gm att vrida sig rundt vinda upp (en om kroppen lagd rulle af metalltråd); jfr DANSA 6. (För elektrisk ledning afsedd metalltråd kan aflindas) så, att en man tager trådringen kring kroppen och ”dansar” ut den. 2 Uppf. b. 3: 113 (1896).
DANSA ÖFVER10 40. till 1.
a) intr.: under dans begifva sig åt annan l. motsatt sida. Andra paret dansar öfver till tredje paret. Apelbom Dansskol. 40 (1888, 1902).
b) tr.: för ngt särskildt tillfälle öfva sig i (dans); på förhand inöfva (dans, danstur o. d.). Moberg Gram. 294 (1815). Han .. sysselsätter sig .. med att dansa öfver en ny tur i Fransäsen, som han sjelf inventerat. Kullberg Mem. 3: 272 (1836). Dalin (1850).
Spalt D 335 band 6, 1907