| Publicerad 1907 | Lämna synpunkter |
DANSÖR dansö4r l. -œ4r, äfv. daŋ- (dannsö´r Dalin), m.; best. -en, äfv. -n; pl. -er.
jfr DANSARE.
1) person som har dansen till yrke; särsk. om vid balett o. d. anställd dylik person, dansartist. SP 1778, s. 45. Alla Acteurer och Danseurer äro i förvar tagne til befriande från Pöbelns raserie, som ville massacrera dem. Därs. 1779, s. 30. Dansör vid Operan! Leopold 1: 491 (1793, 1814). Balletmästaren, såsom hufvudman för dansen, ege befäl och uppsigt öfver Dansörer och Dansöser, samt Ballettens öfriga personal. Regl. f. K. theat. 1834, § 9. Ett par spanska dansörer. Sturzen-Becker 2: 87 (1861). Dans af dansörer och danserskor, vanligen legda, som uppträda inför gästerna. Waldenström Österl. 222 (1896). — jfr GROTESK-, OPERA-, PANTOMIM-, PREMIÄR-, SEKUND-, SOLO-DANSÖR.
2) person som dansar, som kan o. plägar dansa, balkavaljer; jfr POLKÖR, VALSÖR. Oförmodadt, fram ur hopen, / Mot Danseuren (dvs. den dansande björnen) lopp en So. Lenngren 63 (1799). Clas Ulrik och andra disponibla danseurer. Knorring Ståndsp. 2: 156 (1838). (Vi) taga .. oss friheten anbefalla hvarje dansör att icke dansa utan handskar och aldrig med sporrar. Gjörcke Sällskapsdansar 29 (1850). (Min far) väntade det jag skulle utmärka mig som en ifrig dansör. H. Lilljebjörn Hågk. 1: 86 (1865). Dansörerna täflade om att säga henne, att döttrarna inte kunde tillnärmelsevis mäta sig med henne eller dansade hälften så lätt. Lindhé Ledf. 8 (1903). En framstående dansör. K. Trotzig i Sv. turistfören. årsskr. 1905, s. 19.
Spalt D 363 band 6, 1907