| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFGLÖMMA a3v~glöm2a, v. -er, -glömde, -glömt, -glömd. vbalsbst. -ANDE.
1) (föga br.) glömma bort. Jagh bedher väner och frändher, / .. at the oss icke affglömme, / så snart aff therass sin. Visb. 199 (början af 1600-talet). Återkalla minnet af dessa redan afglömda Farcer. Åström i LBÄ 14—15: 15 (1798). Svedelius Sm. skr. 3: 185 (1874). Förläggas .. samtliga repetitionerna till läsårets slut, är ofta alltsammans afglömdt. Verdandi 1883, s. 220. — på grund af glömska utelamna l. försumma. Det tillämnade besöket blef alldeles afglömdt. Jag (har) i mitt förra bref afglömt just den vigtigaste punkten. Fahlcrantz 7: 83 (c. 1845).
Spalt A 208 band 1, 1898