| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFKALKA a3v~kal2ka, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
a) (mindre br.) befria (ngt) från kalk(-öfverdrag) l. rappning. (Väggmålningarna) voro, ehuru mycken möda användes med deras afkalkning, så skadade, att de icke gåfvo några rediga föreställningar. Brunius Metr. 136 (1854).
b) garf. (gm inläggning i syrebad) från kalk befria (kalkad hud).
2) (mindre br.) garf. fullborda kalkningen af (en hud). Huden är afkalkad. — jfr KALKA.
Spalt A 263 band 1, 1898