| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFPRUTNING a3v~prɯ2tniŋ (a`fprutning Weste), r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
1) motsv. AFPRUTA 1, 2. — (mindre br.) konkretare: afdrag, nedsättning (i en köpesumma l. fordran). Huru stor afprutning fick du? Almqvist (1842). Kindblad (1867).
2) motsv. AFPRUTA 3: inskränkning, undantag. En jämkning eller afprutning af Sedelagens fordringar. Boëthius Sed. 194 (1807). Jag instämde i hans åsigt, ehuru med någon afprutning. C. F. Dahlgren S. arb. 3: 235 (1828). — särsk. i uttrycken
a) Utan afprutning, utan prut l. invändning, oinskränkt, obetingadt. J. F. Kryger Præs. i VetA 1767, s. 21. Den dygdige erkänner och tillfredsställer utan afprutning andras rättmätiga fordringar. Boëthius Sed. 210 (1807). (Kärlekens lag) måste .. till fullo och utan allt slags afprutning blifva åtlydd. Hwasser V. skr. 3: 73 (1838).
b) Tåla afprutning, kunna o. böra nedsättas l. afkortas l. reduceras, kunna vara mindre. En pligt, som ej kan tåla afprutning. Boëthius Nat. 242 (1799). Den .. nyss anförda beräkningen (tål) någon afprutning. Palmblad Fornk. 2: 521 (1845).
Spalt A 411 band 1, 1898