| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFRIFVA a3v~ri2va (a`frifva Weste), v. -er, -ref, -refvo, -rifvit, -rifven (se för öfr. RIFVA, v). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind (1749, under abreibung), -RIFNING (se d. o.); -ARE (se d. o.).
I. [fsv. afriva; jfr med afs. på bet. t. abreissen]
1) rifva l. slita l. rycka bort (ngt från ngt). Afrifva en bit af papperet. Afrifva en finne; jfr 3. Afrifva skorpan från såret. Man skal .. affrijffua thes (dvs. vinträdets) frucht. Hes. 17: 9 (Bib. 1541; Luther: abreissen). Trädetz Bark, när man then grön afrjfwer. Spegel Guds verk 124 (1685). Afrifva håret(,) .. huden. Widegren (1788). Almqvist (1842). Öppnas medelst .. kantens afrifvande. Kortbref (1889). Man afrifver klädseln (på ångpannor). Frykholm 109 (1890). (Bären) plockades (från buskarna) i korgar med förfärlig brådska, så att äfven karten afrefvos. De Geer Minnen 1: 7 (1892). Mindre värdefulla tapeter kunna (vid desinfektion) afrifvas. Sev. Ribbing Barns fostr. 141 (1892). — (numera föga br. uttr.) Cedrebrädhen skola affriffuin warda (från bjälkarna). Sef. 2: 14 (Bib. 1541). Ett stycke aff Berget .. (är) affrifwit. Rel. cur. 317 (1682). närmande sig 2: (De) Danske Befälhafvarne .. hade .. afrifvit taket (på Kalmar fästning). Hallenberg Hist. 2: 637 (1790). — särsk.
a) (†) bildl. Aff tins sons hand wil iagh rijffua thet (dvs. riket), Doch wil iagh icke alt Riket affrijffua. 1 Kon. 11: 13 (Bib. 1541; öfv. 1878: rycka). Mädan i Konungh Carls thidh Godzen wore afrefne ifrå een och annan. RARP V. 2: 241 (1655).
b) (†) afrepa. Afrifva Liung .., Löf på Trän, Mahl-Ört och dylikt mer. Salander 57 (1727).
2) (†) rifva, nedrifva (byggnad o. d.). Schole the höge Natstuffwer och annen huus opå Gråmunckeholm affriffwes. Stiernman Com. 1: 153 (1557). Broen, som Horn låtit til en del afrifva. Nordberg 1: 537 (1740).
3) (mindre br.) gm rifning tudela l. sönderdela; rifva i tu, rifva sönder. Han afref papperet på midten. Dalin (1850).
II. [jfr t. abreiben] afgnida, afskafva, afskrapa.
a) medelst rifning bortnöta l. aflägsna. Almqvist (1842). Hunden hade nedtill afrifvit målningen på dörren. Kindblad (1867). — med bibegrepp af fint fördelande; jfr 2 a. Socker, mot hvilket man afrifvit skalet af två apelsiner. Hagdahl Kok. 843 (1879).
b) medelst rifning befria (ngt) från ojämnheter l. ngt fastsittande; medelst rifning jämna l. glatta l. afputsa; afgnida. Decroûter .. afrifva, såsom hiorten sina horn emot barken på trä. Möller (1745). Den afbrända messingen .. afrifves .. med en lapp. Leufvenmark i AHB 45: 7 (1874). Afrifva .. (edamerosten) med en grof duk. Grotenfelt 221 (1886). — [jfr d. avrive en mur, t. ein gebäude abreiben] byggn. (Rappningsskiftena) jemnas eller afrifvas med rifbrädet. Stål 1: 257 (1834). Afrifva och ånyo rappa murarna med cementputs. AHB 83: 45 (1873).
a) (numera mindre br.) med bibegrepp af fint fördelande, om färgämne: gm rifning tillreda l. göra färdig l. användbar. Afrifva .. Tillaga, rifva färdig en viss mängd färg, medelst löpare på sten eller häll. Almqvist (1842). Färgen afrifves med litet olja. Kindblad (1867). Kochenill-karmin, .. afrifven med varmt vatten. Leufvenmark i AHB 54: 82 (1871). — jfr 1 a slutet.
b) (mindre br.) frottera. Man bör afrifva patienten (l. patientens rygg) med en våt handduk. Defrico .. Afrifva, frottera. Cavallin (1885). — jfr AFRIFNING 2, AFRIFVARE II.
Spalt A 421 band 1, 1898