Publicerad 1898 Lämna synpunkter AFRIFVARE a3v~ri2vare, (om person:) m.||ig., (om sak:) r. l. m.; best. -en, hvard. äfv. -n; pl. =. I. person, som afrifver. II. (hvard.) = AFRIFNING 2. Spalt A 422 band 1, 1898 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se