| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSKRIFVARE a3v~skri2vare (a`fskrifvare Weste), m.||(ig.); best. -en, hvard. äfv. -n; pl. =.
person, som afskrifver. — motsv. AFSKRIFVA 1. Lex. Linc. (1640). Denna olikhet i läsarterna, måste härröra af villrådighet hos afskrifvarne. Franzén Tal 82 (1821). — särsk.:
a) person, som har till sysselsättning l. yrke att skrifva af l. kopiera; i sht om sådana, som fordom brukade afskrifva böcker o. d.; kopist. Copist, afskrifware. Swedberg Schibb. 260 (1716). Lindfors (1815). Afskrifvare, merendels studerade slafvar, utgjorde (under den klassiska forntiden) en talrik klass. Geijer I. 1: 252 (1845).
b) person, som i skrift (osjälfständigt) upprepar, hvad en annan skrifvit; person, som plagierar; plagiator. Afskrifvare, som de Lärde kalla Plagiarii och Compilatores. SP 1781, s. 1194. Lindfors (1815). Björkman (1889).
Spalt A 508 band 1, 1898