| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSKRIFVA a3v~skri2va (a`fskrifva Weste), v. -er, -skref, -skrefvo, -skrifvit, -skrifven (se för öfr. SKRIFVA). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (numera knappast br. Lind (1749, under abschreibung); Strinnholm Hist. 3: 831 (1848)), -SKRIFNING (se d. o.); -SKRIFVARE (se d. o.), -SKRIFVERSKA; jfr AFSKRIFT o. AFSKRIFVERI.
— jfr SKRIFVA AF.
1) gm skrifning ord för ord l. tecken för tecken återgifva innehållet af (skrift, bok, nothäfte osv.); taga afskrift af.
a) i eg. bet. Samme förschrifning och föreningh (dvs. öfverenskommelse) så afschrefven, like lydendes ord frå ord. RA 3: 118 (1593). Låte .. Hofrätten väl och rent afskrifva parternas skrifter. RB 30: 3 (Lag 1734). Thomas a Kempis .. afskref bibeln tre gånger. NF 16: 189 (1892). jfr: Aff .. theres breff .. förskicke (vi) tig her medt någre affskreffne Copier. G. I:s reg. 15: 159 (1543). jfr äfv.: Den stenen .., som (dvs. hvars inskrift) Smith och andra efter honom hafva afskrifvit. Eneman 1: 30 (1711). En stor runsten .., den jag ej gaf mig tid afskrifva. Linné Ungd. 2: 6 (1732). — (osjälfständigt) i skrift upprepa, hvad en annan skrifvit; plagiera. (Dessa) författare .. uprepa och afskrifva (oupphörligen) hvarandra. Höijer S. skr. 4: 328 (c. 1790). Cavallin (1875).
b) bildl. Hvarken målarens eller skaldens konst är ett blott inventarium öfver naturen; hon afskrifver ej verkligheten, utan hon förädlar den. Tegnér 3: 161 (1819). jfr Nyblom i NF 17: 495 (1893).
2) (†) beskrifva, skildra. Hon är så dygdeful (dvs. -full), / hennes skönhet kan ingen aff skriffua. Visb. 92 (c. 1540).
3) eg.: skrifva bort; gm (skriftlig) anteckning i räkenskaper o. d. angifva, att en post utgår från den plats, där den förut varit uppförd; afföra.
a) kam., handel. vid bokföring utesluta (en post) ur räkenskap, konto osv.; öfverflytta (en post) från ett konto till ett annat; ss. ogiltig l. efterskänkt l. afkortad l. betald anteckna (en post, fordran osv.); ur räkenskaperna afföra. Förklar. 19 April 1659, s. A 3 a. Ridderskapet och Adelen (anhöllo, att fordringarna) .. skyndsamt måtte blifwa liquiderade, och de sedan emot gravationerne affskrefne. Resol. 21 Febr. 1689, s. A 4 b. 2 RARP 4: 269 (1726). Böter få afskrifvas om den sakfälte .. inom natt och år sedan efter honom lyst är ej ertappas. Rabenius Kam. § 381 (1825, 1832). Dam(m)-spann (dvs. ett slags afkortning å kronotionden, är) .. 1/2 Tunna .., hvilken Sexmännen få afskrifva .. för det att målet genom afdamning kunnat minskas. Därs. § 327. De till banken hypotiserade statsinkomsterna afskrefvos på kapitalet. Odhner G. III:s hist. 1: 366 (1885). I första kammaren voterade man .., om grundskatterna .. skulle afskrifvas småningom under 33 år eller på en gång efter 40. De Geer Minnen 2: 149 (1892). Vexelinnehafvaren (är) skyldig att (å växelns förfallodag) mottaga hvad som erbjudes och detsamma å vexeln afskrifva. Smedman 5: 56 (1874, 1893). — ur inventarium låta utgå. Förteckning å så väl tillkomne, som .. afskrifne effekter. SFS 1853, nr 16, s. 7. Konungen .. befalde, att den (dvs. rubinen) skulle afskrifvas. Odhner G. III:s hist. 1: 489 (1885). — jfr: Afskrifva .. nedsätta föremål (t. ex. inventarier) i lägre värde, än hvartill de i räkenskaperna förut varit upptagna. Smedman 7: 4 (1874). NF (1875).
b) [jfr holl. eene som in de bank afschrijven, t. von seiner rechnung eine summe abschreiben] (†) bankv. (i kredit å ngns räkning afföra o. på ngns räkning) uppskrifva (viss penningsumma). Mehra i Banken affskrifwa än han ther in credito hafwer. Wexel o. lähn bancken D 2 a (1668). Thet skal ingen hafwa mackt, någre Penningar at assignera eller til någon annan at affskrifwa låta som icke eena Natt honom hafwa tilskrefne ståndit (dvs. varit uppförda på hans konto). Därs. (Det vore önskligt) att de medell som till hwariehanda tarfwer woro anslagne och icke så prompt betahlning fordrade, kunde för wiss tijd afskrifwas på Banckens räkning, och när de woro nödige åter igen uthtoges. Civ. instr. 138 (1684). — jfr ASSIGNERA.
c) jur. utmärka (ett icke afdömdt mål) ss. nedlagdt l. öfver hufvud icke påkallande vidare behandling från domstols sida. När båda parterna uteblifva .. blir följden den, att målet afskrifves, som det heter. Broomé Civilproc. 129 (1882).
4) [jfr t. abschreiben] (föga br.) gm idkande af skriftställeri afbetala (viss summa) på en skuld; jfr AF II 5 b. I sina borgenärers tjenst afskref (W. Scott) nära 50,000 .. (pund sterling) genom inkomsten af de verk han .. författade. Geijer I. 2: 215 (1839).
5) (†) (eg.: gm afförande ur jordebok) afhända (ngn ngt). Then som siuk är .. moste vthdraga och fölia medh (i krig) .., så frampt hans Godz och Gårdar skole icke blifwa honom och hans Arfwingar affskreffna. Petreius Beskr. 4: 4 (1615).
6) [jfr ä. d. afskrive, t. abschreiben] (numera bl. handel.) skriftligen kontramandera l. annullera l. återkalla. Ther som samma Reesa icke hadhe bleffuet affskreffuen för föreskreffne Lägligheets skuld. Tegel G. I:s hist. 1: 203 (1622). Jungberg (1873). Afskrifva .. en reqvisition. Björkman (1889).
Spalt A 506 band 1, 1898