| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSKRIFT a3v~skrif2t (a`fskrift Weste), r. l. f. (m. Sahlstedt (1773), Weste (1807), Almqvist (1842)); best. -en; pl. -er.
1) (†) abstr.: afskrifvande, kopiering. Originalet (lämnades) til Fabrices egenhändiga afskrift. Nordberg 2: 656 (1740).
2) konkret:
a) i eg. bet.: skrift, som afskrifvits efter annan skrift, bok o. d.; skrift, affattad i (fullkomlig) öfverensstämmelse med en hufvudskrift; dublett af akt l. dokument; kopia. Förete en handling i afskrift. En trogen l. vårdslös afskrift. Bevittna, bestyrka, vidimera, kollationera en afskrift. Taga (en) afskrift af ngt. Copia eller affschrifft .. aff ett breff. G. I:s reg. 16: 206 (1544). Laurelius i KOF II. 1: 187 (1659). Nu är boet upteknadt; tå bör en afskrift af uptekningen .. hos Domaren ingifvas. ÄB 9: 4 (Lag 1734). Det (var) af vigt, att hvarje afskrift fullkomligt liknade sin urskrift. Rydberg Ath. 273 (1859, 1866). De Geer Minnen 1: 201 (1892). — (mindre br.) med prep. efter. Denna uppteckning är en dålig afskrift efter den gamla redaktionen. Klemming Rimkr. 3: 281 (1868). — (†) med prep. på (uppå). Her effter schal plat ingen copia eller afscrifft upå nagen dom .. utgifvin blifva. RA 1: 264 (1540). Affskriffter wppå alle Quittenzer. FH 3: 206 (1554). — (ännu br.) om plagiat o. d. Qvist Præs. i VetA 9 (1782). jfr AFSKRIFVA 1 a slutet.
Spalt A 506 band 1, 1898