| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSKRUFVA a3v~skrɯ2va (a`fskrufva Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -SKRUFNING.
— jfr SKRUFVA AF.
1) gm skrufning lösgöra; frånskrufva, lösskrufva.
a) lösgöra (ett på- l. fastskrufvadt föremål) gm skrufning i en riktning, motsatt den, i hvilken (det) påskrufvats. Afskrufva Låcket .. af .. Machinen. Triewald Förel. 2: 50 (1729, 1736); jfr b. Munnstycken på trumpeterna af- och påskrufvas. C. F. Dahlgren S. arb. 4: 297 (1831). Tekn. tidskr. 1877, s. 63. jfr: Den påskrufvade Mutterns lossnande eller afskrufning (af sig själf). Stål 1: 306 (1834).
b) lösgöra (ett fastskrufvadt föremål) gm borttagande l. lossande af skruf(var). Almqvist (1842). A(fskrufva) ryggstycket af eller ifrån en soffa. Dalin (1850). En .. pistol, hvarifrån låset .. var afskrufvadt. Schröder M. fr. sk. 2 (1888).
2) (föga br.) gm skrufning dela l. taga i sär; sönderskrufva. (Mässings-tenen) har 12 tums längd, men kan midtpå afskrufvas, så att hvardera stycket är endast 6 tum. Berzelius Blåsr. 21 (1820).
Spalt A 509 band 1, 1898