| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSMALNA a3v~sma2lna, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
(småningom) blifva smal(are). Kragh Höst Sv. Haandordb. (1799). Sturtzenbecher (1805). Kolmodin Liv. 3: 220 (1832; om nedre delen af en sköld). Mellanstycket (på dopfunten) afsmalnar uppåt. Brunius Gotl. k. 2: 135 (1865). De tre faktorer, som vanligen bestämma ett växande träds kubikinnehåll, nämligen brösthöjdsdiameter, höjd och afsmalning. Cnattingius (1873, 1894). (Tschuktscherna hafva) upptill afsmalnande panna. Nordenskiöld 2: 91 (1881). (Sjön) Roxen .. afsmalnar mot ö(ster) till en långsträckt vik. A. Granlund i NF 13: 1539 (1889). jfr: Han (l. hans ansikte) har afsmalnat under sjukdomen. — (mindre br.) p. pf. ss. adj. Rätyxor, som upptill hafva bredsidorna mycket afsmalnade. Nilsson Ur. 1: 35 (1838, 1866). Styffe Un. 217 (1880). — jfr SMALNA AF.
Spalt A 550 band 1, 1898