| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSTÄCKA a3v~stäk2a (a`fstäcka Weste), v. -er, -te, -t, -t (se för öfr. STÄCKA). vbalsbst. -ANDE, -NING.
— jfr STÄCKA AF.
1) med (mer l. mindre) konkret obj.: stäcka, afkorta, förkorta, afstympa; afstubba.
a) (föga br.) med afs. på djurs kroppsdelar. Om hönan visar benägenhet att vilja flyga, bör man afstäcka vingarna på henne. Sv. reddejan enl. Kindblad (1867). De långa klornas afstäckande. Kindblad (1867). — (†) med indirekt obj. Man afstäcker Foglarna theras Fiädrar. Schroderus Kors. 507 (1641).
b) (†) i annan anv. Luth 79 (c. 1575). — i bild. Herren Zebaoth skal affhugga quistanar .. och affsteckia thet högt ståår. Es. 10: 33 (Bib. 1541).
2) (†) med abstr. obj.: stäcka, stäfja, minska, inskränka, afknappa, draga in på; jfr AFKORTA II 1. Wore .. aff nöden at man .. (ridderskapets) vproriske förehafwande i begynnelsen och i tijdh afstäkte. Schroderus J. M. kr. 164 (1620). Jag var glad jag fick i ögnablecket täppa igen struten, och afstäcka dessa skadedjurs utkomst. Kalm 2: 295 (1756). — särsk.
a) (†) med afs. på tid o. d. Han .. affstecker mina dagar. L. Petri Ps. 102: 24 (1560; Bib. 1541: förkortar).
b) (numera föga br.) med afs. på makt, anspråk, begär o. d.: stäcka. Igenom månge Krijgstågh .. war theras store modh myckit. affstäckt och förswaghat. Schroderus Liv. 81 (1626). Afstäkk hans grymma makt, at han oss intet skader. Warnmark Vitt. 346 (1687). Sahlstedt (1773). Afstäcka presterskapets oskäliga anspråk. Topelius Fält. 5: 233 (1867). — (†) med indirekt obj.: betaga (ngn ngt). J affstäcken honom .. hans lusta. Schroderus Hels. beg. skattk. 133 (1638).
Spalt A 598 band 1, 1898