| Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÄCKA stäk3a2, v.3 -er, -te, -t, -t, äv. -ar, -ade, -at, -ad (pr. sg. akt. -ar Angered-Strandberg NVärld. 12 (1898) osv.; -er LPetri Psalt. 102: 24 (1560: affstecker), PErici Musæus 3: I 1 b (1582) osv. — pass. -as SFS 1831, s. 184; -es Vish. 7: 18 (Bib. 1541) osv.; -s Brobergen 106 (1705, 1708) osv. — ipf. -ade NordT 1883, s. 611 osv.; -te Schroderus JMCr. 164 (1620: afstäkte), Dens. Os. 1: 207 (1635) osv. — sup. -at NordT 1884, s. 278 osv.; -t Bureus Runaräfst 207 (1602) osv. — p. pf. -ad Jolin UHansDr 102 (1860) osv.; -t Mat. 24: 22 (NT 1526: förstäkte, pl.), Schroderus Dict. 211 (c. 1635) osv.). vbalsbst. -ANDE, -NING.
A. i fråga om utsträckning i rummet.
1) (utom i a slutet numera bl. med ålderdomlig prägel) (gm att skära l. klippa l. hugga o. d.) göra (ngt) kort(are), avkorta l. förkorta (ngt); i sht med avs. på träd l. gren: klippa l. beskära l. toppa l. kapa l. stympa; äv. med obj. betecknande vad som borttages; äv. med saksubj. o. refl. obj.: bli kortare, förkortas; äv. i uttr. stäcka ngt med ngt, förkorta ngt med ngt; äv. bildl. (jfr 4). Her (dvs. vid Sthms blodbad) bleeff den hunger der med ey slæcktt / att kroppen bleef med huffuudet stæcktt. Ståhle VersVasat. 32 (i handl. fr. c. 1570). Mollet Lustg. D 3 a (1651; med avs. på bokar). Likwist lärer det finnas, at det (dvs. ett rep som tvinnas) intet stäcker sig til mindre, än wid pasz en tredie del. VetAH 1739, s. 66. Ditt hår, ditt sköna svarta hår / En obarmhertig sax skall stäcka. Leopold 2: 231 (1780, 1815). Se! min fot til längden räckte, / Om af skon man hälften stäckte. Envallsson Colin 38 (1787). Grefve Axel Fersen var ur stånd att nu mer finna, hvarför de rikstömmar borde stäckas som han förde. MoB 4: 41 (1795). Stäcka träd. Cavallin (1876). Stäckar man de svåra ogräsen i växten .. (tidigt) får de en rejäl knäck. SDS 4⁄5 1981, s. 12; jfr 4. — jfr AV-, FÖR-STÄCKA. — särsk.
a) med avs. på (extremitet o. d. hos) djur; särsk. med avs. på (vingar på) fågel: klippa av vingpennornas yttre delar för att beröva den flygförmågan. Stäck wingarna på hönan så flÿger hon intet i Trägården. Celsius Ordspr. 1: 101 (1708). Hwad plikten angår, så betales .. för .. Een ostäkt gås Een öre, och stäkt dito Ett halft öre S:mt. MeddNordM 1899–1900, s. 46 (1754). (Den tama berguven) Kalle flaxade en bit på sina stäckta vingar. Edström Mossgrönt 1: 156 (1950). JägUppslB 494 (1989). — jfr O-, VING-STÄCKT. — särsk. (fullt br.) mer l. mindre bildl., (jfr 4) i sht i sådana uttr. som stäcka ngns vingar l. vingarna på ngn, hindra l. hejda ngns (överdrivna) framgång l. tygla l. kväva ngns (överdrivna) initiativkraft l. framfusighet l. övermod l. högmod o. d., lamslå l. stuka l. kväsa ngn. RP 7: 424 (1639). Det war .. wärkeligen hög tid för Swenska Rådet at stäcka wingarna på en så högt flygande Örn (dvs. hertig Knut Porse). Lagerbring 1Hist. 3: 232 (1776). Tebe har förgäves sökt suga kraften ur vår hänförelse och stäcka vår fantasis vingar. Lagergren Minn. 9: 221 (1888, 1930).
b) (†) med avs. på skrift i bruk i ä. tid: (gm att utelämna en l. flera runor l. bokstäver) förkorta; särsk. ss. vbalsbst. -ning, konkret(are), om därvid använt förkortningstecken, förkortning. Bureus Runaräfst 187 (1602). Såsom the skrift vane i annor tungomål stäkt hafwa sijna skrift Så är och achtande i Våra Runor at the hafua brukat Stäkkningar eller Stäckkilar. Därs. 207.
2) göra (ngns färdväg) kort(are), förkorta (färdväg); äv. (o. numera bl.) med avs. på ngns l. ngts framfart l. rörelse: hindra l. hejda; äv. mer l. mindre bildl. (jfr 4). Så hafwe Wij och til at steckie Almoghens reese, så at the icke ofte efther ett ärende draghe måtte, för gott .. achtedt, at (osv.). Stiernman Com. 1: 407 (1593). (Döden) Stäcker Dantz, och hindrar Leek. Wivallius Dikt. 114 (1641). (General Gordon fick) den omöjliga uppgiften att pacificera Sudan och stäcka mahdismens framfart i det inre af Afrika. IllMilRevy 1898, s. jfr 4. En tärande sjukdom stäckte i förtid denna så lovande bana. Olsson Herdam. 3: 60 (1948). Vennberg Fiskef. 82 (1949). — särsk. (†) i uttr. stäcka ngns väg l. vägen för ngn l. ngt, hejda l. stoppa ngn l. ngt. Så lykkligt stäkker du, o Konung, nu min Wäg. Börk Darius 169 (1688). (Krigets eld hade kunnat sprida sig) Der icke Carol täckts för honom wägen stäckia. Geisler Fägnet. C 2 b (1709). De Swenska skotten stäckte wägen för de mästa (dvs. ryssarna). Nordberg C12 1: 435 (1740). Malmberg Atl. 99 (1916). — jfr AV-, FÖR-STÄCKA.
B. i fråga om utsträckning i tiden.
3) (numera bl. ngn gg, i vitter stil) med avs. på tid l. tidsavsnitt, levnad l. liv: göra kort(are), förkorta; äv.: avsluta l. bringa till ända, göra slut på; äv. med obj. betecknande vad som vid förkortning tages bort; särsk. i pass. närmande sig dep., om dag l. natt: bli kortare. Iagh weet huru werlden giord är .. /.. Huru daghen lenges och steckes. Vish. 7: 18 (Bib. 1541). Nu hafwer Gudi .. så täkts, effter Månans Gyllene Tal, stäckia 19 åhr aff samma 350. Bureus NordlL 28 (1644). (Vid C. G. Malmströms jordfästning) behöfdes ingen klagan öfver stäckta år och afbrutet arbete. Karlfeldt i 3SAH 25: 59 (1912). — jfr AV-, FÖR-STÄCKA. — särsk.
a) i uttr. stäcka ngns liv l. levnad, förkorta ngns liv osv.; göra slut på ngns liv osv. Harm och wrede steckia ens manz lijff. LPetri Sir. 30: 24 (1561). Han är ej mera till? .. Hvem har hans lefnad stäckt? Ristell Mer. 26 (1774). Thorborg DaltChic. 14 (1932).
b) (†) med avs. på tid, övergående i bet.: fördriva. Men waker iagh så fins nogh tijden medh at stäckia / Föruthan hennes Roos och deyligheetz beröm. Skogekär Bergbo Wen. 146 (c. 1650, 1680; uppl. 1993). SedolärMercur. 1: nr 6, s. 8 (1730).
C. i utvidgad l. bildl. anv. (jfr 1, 2) av (1,) 2 o. 3.
4) med obj. betecknande ngt som uppfattas l. tänkes ss. en rörelse l. som utgör l. uppfattas ss. en verksamhet l. ett skeende o. dyl. l. dess upphov: bringa att avstanna l. upphöra l. till en ända, hindra, hejda, stoppa; äv. med obj. betecknande ngt som uppfattas ss. mer l. mindre statiskt ss. tillstånd l. förmåga l. känsla: dämpa l. hämma l. stilla; begränsa l. minska; äv. med obj. betecknande person l. grupp o. d. i fråga om möjligheter l. inflytande o. d.: försätta i svår l. sämre situation l. hejda l. hindra l. stoppa l. kväsa. Hennes ambitioner l. förhoppningar stäcktes i förtid. Iagh wil nu steckia tit omaak snaart. PJGothus Helg. A 8 a (1593). Fransosen .. som med oss haffver een intention att steckia machten för Keijsaren. RP 8: 73 (1640). Af ingen Swårheet stäckt; / Jag giorde alt med Lust. Dahlstierna (SVS) 368 (c. 1696). Alla revolutionsmäns största uppgift .. (är) att stäcka revolutionen. Forssell Stud. 1: 333 (1870, 1875). Kriget .. har stäckt utvecklingen för en tid. Segerstedt Händ. 185 (1922, 1926). (Läraren torde) ha förbisett det faktum, att alltför starkt hopade rättelser antingen ej beaktas eller ock stäcka den unga skribentens lust och mod att författa. ÅbSvUndH LIX. 2: 88 (1940). DN(A) 19⁄8 1964, s. 3. — jfr AV-, FÖR-STÄCKA.
1) (numera bl. ngn gg i fackspr.) till 1: (gm att skära osv.) avkorta (ngt). BtÅboH I. 1: 107 (c. 1627; med avs. på klockkläpp). Juslenius 200 (1745).
2) (†) till 3: förkorta l. göra slut på (liv). En Död, en Diäfwul .. swunno bårtt, / som wille stäkkia af mitt Ljf, okk giörat kårtt. Warnmark Sinnew. 39 (1687).
3) (†) till 4: (mer l. mindre plötsligt l. tvärt) hindra l. hejda l. avbryta l. sätta stopp för (ngn l. ngt). På dedh de (dvs. arrendeavgifterna för småtullarna m. m.) måghe kunna upjaghas, wore gott, at man satte wisse daghar, på hwilke de allmännelighen upbudhes; på dedh den ene måtte komma och stäcka den andre af. KamKollP 1: 145 (1637). Hvem skall styra den (dvs. folkmassan), / Hvem stäcka af dess härjning? Runeberg (SVS) 6: 225 (1863). Bengts Vargt. 157 (1924).
Spalt S 13916 band 32, 1997