Publicerad 1997 | Lämna synpunkter |
STÄCKIG stäk3ig2, adj. -are. adv. -T; förr äv. STÄCKOT, adj.
1) (i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i fråga om utsträckning i rummet: kort (se KORT, adj. 1); särsk. (jfr KORT, adj. 1 a) i fråga om kroppslängd l. längd hos kroppsdel; jfr STACK, adj. 1, STACKIG, adj.2 1. Oluf Erlenson .. will bryta trolofuen; han war intedh tilstädes och hade ingen annor orsack, än dätt han war steckot och hon långh. ÄARäfst 56 (1596). En stecket handyxe. NVedboDomb. Höstt. 1663. När thesze tre barn woro födde, tog jag then förstas (navel)sträng, efter han war then tiokkaste och stäckugaste. Hoorn Jordg. 2: 180 (1723). PT 24⁄11 1904, s. 3 (om ben). — särsk.
a) om (del av) klädesplagg; jfr KORT, adj. 1 b. BoupptSthm 1676, s. 737 b. 1 Blå Steckot Råck. Därs. 1679, s. 1148 a. Odstedt FolkdrDal. 314 (1953).
b) (†) i fråga om konsistens, om smör, = KORT, adj. 1 o α. När Koor om Wintren icke annat än allena Halm förtära, blifwer Smöret och Miölken .. hwijt och stäckot. IErici Colerus 2: 16 (c. 1645).
2) om tid l. tidsavsnitt l. om ngts utsträckning i tiden: kort (se KORT, adj. 2 a); numera nästan bl. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. stränga herrar får stäckigt välde, stränga herrar får kort tid vid makten, stränga herrar regerar inte länge. HH XXXIII. 1: 211 (1562). Då skole the Dansche innen en stäcket tidh väl få ett annet och bättre sinne. RA I. 2: 286 (1569). Stränga herrar får stäckigt välde. SAOBArkSakkSvar (1993).
3) (†) i fråga om framställning i tal l. skrift, = KORT, adj. 4; anträffat bl. i uttr. med stäckot sägande, kort sagt. Apostlanar och martiler, och medh steckot seyande alla Christna menniskior. OPetri 1: 428 (1528).
Anm. I ä. tid uppträder ssgn FÖR-STÄCKOT [fsv. forstäckoth-; med avs. på bildningssättet, se STACKIG, adj.2 anm. 1:o] I nysv. har ssgn anträffats i anv. motsv. STÄCKIG 2, i det opers. uttr. varda l. bliva ngn förstäckigt l. förstäckot, pregnant, betecknande att ngns livstid blir alltför kort, äv. övergående i bet.: dö (oförmodat); jfr FÖR-STACKOT (se STACKIG, adj.2 anm. 1:o 2 a β). Vorde oc oss förstecket thet gud kallade oss aff verldenne för æn hanom .. skall han (osv.). G1R 1: 265 (1524). (Han skall behålla sina gods) til tess the bliffwe honom eller hans barn (huar honom förstäckott bliffuer) lagliga iffrå wonnen. Därs. 6: 10 (1529).
Spalt S 13918 band 32, 1997