| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFSVEDJA a3v~sve2dja, v. -ade, l. (mindre br.) -sveder l. -svedjer, -svedde, -svedt, -svedd (se för öfr. SVEDJA, v.). vbalsbst. -ANDE, -SVEDNING (mindre br. Vg. fornm. tidskr. 6—7: 38 (1755), SAOB (1870)), -SVEDJNING (mindre br., Arrhenius Jordbr. 3: 151 (1862)). Lex. Linc. (1640, under aduro);
1) gm svedjande aflägsna; svedja bort. Skog afswedia. Schmedeman Just. 352 (1664). Linné Västg. 247 (1747). Fälten, der skogen .. blifvit afsvedd. Vg. fornm. tidskr. 6—7: 38 (1755). Hvar löfskog afsvedjas och marken sen begagnas till bete. Fries Utfl. 1: 313 (1843). Det gamla torra gräset .. bör tidigt på vårarna afsvedjas. Arrhenius Jordbr. 3: 150 (1862). Då man afsvedjer ljungen. Molinder Koln. 10 (1870). jfr: Der nogon genom Swedieland eller annan skogzeld nogon Eek, Book, heller bärande trää fördärfwar och afswedar. RARP 4: 112 (1647; möjl. tryckfel för -swedjar; kanske dock till AFSVEDA). — Anm. Om man i uttr. afsvedja skog(en) uppfattar ordet skog ss. afseende skogbärande mark, blir bet. af afsvedja i detta uttr. = 2.
2) gm svedjande göra (mark o. d.) tom l. bar l. kal. Afsvedjad mark. C. W. Cederhielm Præs. i VetA 1740, s. 26. Vilda träd .. kunde .. hafva föga trefnad, efter jorden .. til betets förbättring afsveddes. Ekeberg Ostind. r. 50 (1770). Hvarje gräsplan .. / Afsvedja de. Atterbom LÖ 1: 178 (1824, 1854). Ställen som blifvit afsvedde efter skogens fällning. Ström 260 (1830, 1846). Likasom en låga afsvedjar berg. Ps. 83: 15 (öfv. 1888); jfr: afsveder Melin Hel. skrift. Psalt. (1861); afsvedjer öfv. 1868. jfr: På afsvedjade eller eljest röjda fläckar af skogsmarken. Järta Kopparb. 15 (1823, 1826).
Spalt A 608 band 1, 1898