| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFTINGA a3v~tiŋ2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
— jfr TINGA AF.
1) (†) eg.: tinga bort; gm öfverenskommelse l. mot vissa villkor afhända sig (ngt) l. låta (ngt) upphöra. Igenom sielfwa privilegiumet (som gifvit adeln lindring i vissa gärder) .. är wår (dvs. adelns) frijheet på Store Tullen aftingat, den elliest i Commercierne icke ringa oreda hade förorsakat, så att Cronones inkompster .. ingen skada är tillwuxin. RARP 4: 489 (1650).
2) [jfr t. etwas vom preise abdingen] (numera knappast br.) afpruta (se d. o. 1). RP 5: 206 (1635). Sökia .. något i Summan at afftinga. OSPT 1686, nr 47, s. 7. Något torde .. kunna aftingas. G. Benzelstierna i Benz. brefv. 129 (1733). Abdingen .. Aftinga, afpruta. Deleen (1836).
3) [jfr t. einem etwas abdingen]
a) (†) betinga sig (ngt) ss. ett villkor af ngn. (De) Läto .. för the Romare Stadzportarna vp, afftingandes at them intet fiendtlighit måtte wederfaras. Schroderus Liv. 610 (1626).
b) (föga br.) betinga sig l. tinga l. beställa (ngt) af (ngn). Han har a(flinga)t mig ett arbete, som med första bör vara färdigt. Dalin (1850).
Spalt A 659 band 1, 1898