| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFVIKNING a3v~vi2kniŋ (a`fvikning Weste), r. l. f. (m. Sahlstedt (1773), Dähnert (1784)); best. -en; pl. -ar.
1)
a) motsv. AFVIKA I 1 a. Utan afvikningar kommer du rätt så bort till den der bron. Almqvist Det går an 154 (1839). — (mindre br.) afstickare, sidoutflykt. Kejsar Alexander .. besökte Kuopio .. (och) gjorde en med stora besvärligheter förenad afvikning till Kajana. Mechelin i Finland 94 (1893). — jfr AFVIKELSE I 1 a.
b) motsv. AFVIKA I 1 b. Fock Fys. 60 (1859). Sferisk A(berration) eller afvikning. Rubenson i NF 1: 38 (1875). Kulan fick en afvikning. SDS 1888, nr 276, s. 2. jfr AFVIKELSE I 1 b, HÖJD-, LOD-, SIDO-AFVIKNING. — särsk. motsv. AFVIKA I 1 b slutet:
α) om deklination l. missvisning. A. Hellant i VetAH 17: 73 (1756). En .. Magnetnål .. vänder den ena Spitsen åt Norr och den andra åt Söder .. dock .. på de flesta (ställen) med någon större eller mindre afvikning (Declination) åt Öster eller Vester. Bergklint Sam. 1: 201 (1794). Rubenson i NF (1875).
β) om deviation. P. S. Munck af Rosenschöld i SKN 1841, s. 92 b. De uti ett fartygs byggnad .. ingående jernmassor förorsaka magnetnålens afvikning från den magnetiska meridianen. Pettersson Nav. 62 (1853, 1861). Hubendick i NF 8: 1133 (1884).
c)
α) motsv. AFVIKA I 1 c α. Almqvist (1842). Vid Mainz .. gör (Rhen) en afvikning åt v(äster). NF 13: 1021 (1889).
3)
a) (föga br.) motsv. AFVIKA I 3 a α. Till några afvikningar från Voltaire .. har jag haft skäl. Adlerbeth Poët. 1: 75 (1797, 1802). Granfelt Dogm. 170 (1861, 1870). — (†) abs.: affall. Lex. Linc. (1640, under defectio). — jfr AFVIKELSE I 3 a.
b) motsv. AFVIKA I 3 b: digression, exkurs. Efter denna korta afvikning, vändom tillbaka till den götiska mythen. Leopold 5: 156 (c. 1820). En afvikning från ämnet. Lysander Faust 11 (1875). Tigerstedt i UVTF 37: 15 (1889). jfr: Jag vil ej uppehålla Läsaren med vidare afvikning inuti Holmgårdska Historien. Dalin Hist. 1: 547 (1747). — jfr AFVIKELSE I 3 c.
4) (numera föga br.) motsv. AFVIKA I 4 a: afvikelse (se d. o. I 4 a). Svenska språket har .. icke mindre sina grundsattser och lagar, än afvikningar och undantag. Botin Sv. spr. 11 (1777). Anomali, afvikning. Collin (1847). Afvikningarna från örats normalläge. C. M. Fürst i Ord o. bild 1893, s. 332. — mera konkret. Hvilken känner icke alla de afvikningar (dvs. variationer l. olika typer) som finnas hos Flädermössens slägte? A. J. Retzius i VetANH 15: 294 (1794).
1) motsv. AFVIKA II 1. Berg Handarb. 305 (1874). — (föga br.) konkret: det afvikna; gm vikning åstadkommet märke, veck. Almqvist (1842). Dalin (1850). — jfr AFVIKELSE II 1.
2) (†) aflägsnande l. bortskaffande; jfr AFVIKA II 3. Amolitio .. Borthäffning, affwijkning, förlägning. Lex. Linc. (1640).
-VINKEL~20. Afvikningsvinkeln är mindre invid cometens hufvud, men större vid slutet af svantsen. Melanderhjelm 2: 22 (1795). Fock Fys. 493 (1854, 1861). Skillnaden .. mellan utgångsvinkeln och elevationsvinkeln kallas afvikningsvinkel. Billmanson Vap. 166 (1882).
Spalt A 750 band 1, 1898