| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFVINGA a3v~viŋ2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
skogsv. befria (frön) från vidsittande frövingar; i sht om barrträdsfrön. Arrhenius Jordbr. 3: 195 (1862). En kanna .. afvingadt frö. Björkman Skogssk. 123 (1868). Därs. 122. Har man endast litet frö, kan afvingning lätt ske genom fröets anfuktning och gnidning mellan händerna. A. H. Sandblad i LAT 1873, s. 353. Tall- och granfrö afvingas lätt, lärkträdsfrön svårare; silfvergransfrön kunna ej fullständigt afvingas. Cnattingius 7 (1873, 1894).
Spalt A 751 band 1, 1898