| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFVINNA a3v~vin2a, v. -er, -vann, -vunno, -vunnit, -vunnen (se för öfr. VINNA). vbalsbst. -ANDE.
(eg. gm kraftansträngning af ngt slag) vinna l. erhålla l. tillegna sig (ngt) af l. från (ngn l. ngt). — särsk.
a) gm l. i strid l. krig vinna.
α) [jfr fsv. the wille honom slotet aff winna, ä. d. afvinde, mnt. o. holl. afwinnen, t. abgewinnen] (numera mindre br.) gm krig o. d. beröfva l. fråntaga (ngn landområde, byte o. d.). Konung Jerobeam .. wann alt igen thet .. Konungen j Syrien Israels Rike affwunnet hadhe. Jona Förspr. (Bib. 1541). I thet wij honom (dvs. fienden, Ryssland) några fästningar .. afwunnit hafwom. Gustaf II Adolf 174 (1617). Länder kunna med svärdsmakt afvinnas en fiende. Oscar II Skr. IV. 1: 34 (1868, 1890). — (föga br.) Wapner och Skölder som .. woro Fienden affwundne. Girs E. XIV:s hist. 76 (1630). — jfr: The (hade) honom intet .. kunnet affwinna, ther (dvs. om) han sijn Gudhdomliga krafft wille haffua vthslept. L. Petri Chr. pina Q 3 a (1573).
β) [jfr ä. d. affuandt hannem mectige slactninger Kalkar, mnt. den vianden enen strit afwinnen, t. dem feinde den sieg abgewinnen] (föga br.) vinna (en seger o. d.) öfver (ngn). (De våra hafva) månge förnemblige drabbningar och victorier .. honom (dvs. fienden) affwunnit. RARP 4: 232 (1649). Afvinna ngn seger: l’emporter sur qn. Schulthess (1885). jfr: Hvad fördel man .. (gm öfverrumpling) kunde Ryssarna afvinna. Nordberg 1: 702 (1740).
b) [jfr fsv. medh laghum afvinna, mnt. afwinnen] (numera föga br.) gm rättegång vinna (ngt) af l. från (ngn). Några aff thessa .. gårda .. bliffwe .. her Truith .. aff wnnen medt någhen rett gang (dvs. rättegång). G. I:s reg. 6: 137 (1529). Latt (dvs. låt) huar beholla .. sitt til tess tu haffwer them noghen deell affwunnet med laghen. Därs. 6: 324.
c) (mindre br.) gm l. i spel vinna (ngt) från (ngn). Afvinna ngn alla hans pengar. Dalin (1850). Björkman (1889).
d) (föga br.) gm l. i täfling vinna (ngt) af l. från l. på (ngn). Jag .. skall afvinna dem (dvs. preussarna) ett par dagars marsch. Wingård Minnen 2: 21 (1846). Afvinna ngn försprånget. Schulthess (1885). — [jfr holl. iemand (het voordeel van) den wind l. iemand de loef afwinnen, t. einem schiffe die luv oder den wind abgewinnen] (föga br.) sjöt. taga l. vinna (lofven) af (ngn), taga bort (vinden) för (ngn). Afvinna .. ett fartyg lofven, vinden. Jungberg (1873). Schulthess (1885). jfr: I början gynnades svenskarna af vinden. Med skickliga vändningar lyckades dock Juel att afvinna dem denna fördel. Fryxell Ber. 15: 147 (1848).
e) aflocka (se d. o. 2), aftvinga; särsk. med bibegrepp af arbete o. skicklighet (l. ock af vinnande egenskaper), hvarigenom ett (i sht svåråtkomligt) resultat ernås.
α) [jfr t. einer person etwas abgewinnen] med indirekt personobj.; vanl. med abstr. sakobj.: tillvinna sig (ngt) af (ngn). De gestalter, hvilka i Shakspeares ”Antonius och Kleopatra” afvinna oss ett så lifligt intresse. Cavallin Skr. 71 (1885). Rydberg Varia 1: 143 (1893; om intresse).
β) [jfr t. der natur ein geheimniss, dem stoff neue gesichtspunkte, dem meere land abgewinnen] med indirekt sakobj. Arbetaren, i sin svett sträfvande att afvinna naturen fyllnaden af lifvets första, enklaste behof. Geijer II. 1: 36 (1825). Han (dvs. Tegnér) förstår att afvinna hvarje föremål en poetisk sida. Böttiger 4: 111 (1847). Faust .. får af (kejsaren) .. strandbrädden i län med allt hvad han kan afvinna hafvet. Rydberg Faust 279 (1878). I det inre Småland har .. lefvat ett .. idogt slägte, som trälat och knogat mellan bergen och stenarna för att afvinna den magra jorden åtminstone hafrekakan .. och senare potatismålet. G. A. Aldén i VLS 175 (1887). Nya motiv afvinnas naturen. Upmark i NF 12: 376 (1888). VL 1894, nr 235, s. 2.
Jfr VINNA AF.
Spalt A 752 band 1, 1898