| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AFVÄG a3v~vä2g (a`fväg Weste), r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
1) (mindre) väg, som leder åt sidan från (l. går på sidan om) en hufvudväg; sidoväg; biväg. Diverticulum, .. Stijgh eller affwägh ifrån stoora almennewägen. Lex. Linc. (1640). Linné Ungd. 2: 359 (1734). Jag tog en afväg, J went out of the way. Widegren (1788). Ingen egentlig stor landsväg gick igenom dalen, utan en afväg ledde dit. Knorring Ståndsp. 1: 42 (1838). För att .. beteckna, att en afväg ej skall följas, lägges tvärs öfver densamma vid vägskälet en qvist. Möller i Kongo 1: 298 (1887). jfr: Här, vid en knappast synlig afväg, mötte honom en man. Almqvist Kap. 9 (1838). — (mindre br., i sht i pl.) med bibegreppet: svårtillgänglig l. föga känd väg; särsk. om småväg, som vid sidan af l. på afstånd från den egentliga vägen leder gm obanade trakter; jfr 5. Gossen förde mig på en riktig afväg, djupt in i skogen, där jag ofta hade svårt att taga mig fram. Det lyckades dem att på afvägar utefter kusten föra sitt folk oskadadt till Stegeborg. Fryxell Ber. 4: 286 (1830). — (†) med prep. genom. De i neigden stående partien (dvs. ströfkårerna) flydde genom skogar och afvägar undan. Nordberg 1: 832 (1740) [jfr ä. t. durch lauter wald und abwege]. Togo de med hast igenom krokuga afvägar, kosan tilbaka. Celsius G. I:s hist. 475 (1753, 1792). Anm. I ex. från Nordberg har afvägar möjl. bet.: obanade, ovägade, ur vägen liggande trakter.
2) (föga br.) sidoutflykt, afstickare. (Jag) fattade .. i Kuopio beslutet att göra en liten afväg in åt Karelen. Castrén 1: 78 (1839).
3) (föga br.) bildl.: afvikning l. utflykt från det egentliga ämnet; digression. Nu til wårt egenteliga förehafwande igen ifrå en afwäg: then mig doch ei ångrar. Swedberg Schibb. 167 (1716). Jag har trott mig böra göra denna lilla afväg från uppräknandet af fossiliernas allmänna förhållande för blåsröret. Berzelius Blåsr. 235 (1820).
4) (†) bildl.: afvikelse. (L. Andreæ) fattade .. (snart) alla Luthers afvägar ifrån den Catholska läran. Celsius G. I:s hist. 204 (1746, 1792).
5) [jfr t. auf abwege geraten] väg, som afviker från den rätta; orätt l. oriktig väg; villospår.
a) eg. Lagerström Bunyan 2: 210 (1727). Jag .. råkade ther igenom (dvs. gm att förfölja stengetterna) på en afväg, at jag .. Staden vtur ögnasickte förlorade. Humbla 180 (1740). Cavallin (1875). jfr: Genom anfrätning af närliggande organ kan (gall-) stenen komma på de mest besynnerliga afvägar, såsom i magsäcken (osv.). F. Björnström i NF 5: 827 (1882).
b) mer l. mindre bildl.: villoväg, missriktning, förvillelse; om afvikelse från det rätta, sanna, tillbörliga, föreskrifna osv. Leda, locka ngn (in) på afvägar. Vara stadd på afvägar. Diskussionen har råkat på afvägar l. en afväg. Sanningens väg är en enda; Men afvägarna oräkneliga. Rydelius Förn. 375 (1737). Nohrborg 428 (c. 1765). Den afväg, som Svenska vitterheten tog efter Stjernhjelm. Franzén Minnest. 1: 25 (1811). Påminn mig din död och pina, / Då en afväg frestar mig. Ps. 352: 3 (1819). Det (är) ej blott känslans och begärens irringar, som föra menniskan på mången olycksalig afväg. Wallin 1 Pred. 2: 86 (c. 1830). De store, de lysande männen göra sig väg öfverallt, och ofta är det en afväg. Tegnér 3: 374 (1835). En afväg, som nybörjaren ej sällan beträder vid utarbetandet af uppsatser. Sundén o. Modin Stil. 9 (1871). Föra på afväg. Cavallin (1875). Den moderna målarkonsten synes mig .. hafva kommit på afvägar. De Geer Minnen 2: 289 (1892). — (†) afsteg, felsteg, fel. Ingen har kunnat vara mera fri (än han) från dessa afvägar. Rosenstein 1: 19 (1780). (Den, som) förledt hans son till afvägar. Almqvist Kap. 53 (1838). jfr Tegel G. I:s hist. 2: 262 (1622).
6) (†) bildl.: krokväg, konstgrepp. Vpräckna alle the Affwägar, Vndflychter och Räncker som the Danske brukade, til at .. draga sigh vndan then Krafft och Execution som Freden borde med sigh hafwa. Skäl att fortsätta kriget med Danmark D 3 a (1659). jfr Almqvist (1842).
7) (†) bortväg; bortfärd, aftåg. Fienden .. slapp sina färde, dock icke alldeles skada lös; ty Henric von Mindens knektar gjorde honom afbräck i afvägen. S. Elofsson i HSH 12: 156 (1599).
Med afs. på ssgr se under AFVÄGES.
Spalt A 765 band 1, 1898