AGG, sbst.2, f. l. n.; best. -en l. -et.
Etymologi
[jfr nordsv. o. finl. dial. agg, f., bakvatten, motström; våg, som drifves mot stranden; vågens återfall, hafsvåg, som från land slår tillbaka. Rietz 3. Sannol. substantivering af nordsv. o. finl. dial. agg, adj., afvig; jfr finl. dial. aggsjö, dödsjö. Detta adj. har man sökt bringa i etymologiskt samband med AFVIG (se t. ex. Freudenthal Ordb. öfv. Närpesm. 2, J. V. Lindgren i Landsm. XII. 1: 121; jfr Ross 19); jfr det liktydiga agug, agig i sv. dial. o. det i Norrl. samt Verml. förek. verbet agga, ro baklänges (se Ihre Dial. lex., Noreen Ordb. öfv. Fryksdalsm. 1). Om möjligheten af släktskap med AGG, sbst.1, (som med den här behandlade ordgruppen delar egenheten att vara ett sent uppträdande, hufvudsakligen nordskandinaviskt ord) se d. o.]
(i Finl.) bakvatten. Stjerncreutz Suom. meri-sanakirja 9 (1863). Lönnrot 1: 747 (1874). — jfr AGGA, r. l. f., AGGE; jfr äfv. AFVE.
