| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
AGGLUTINERA ag1lɯtine4ra l. -e3ra2, l. aglɯ1-, l. ag1lu- l. aglut1-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING, AGGLUTINATION.
eg.: hoplimma l. hopklibba. — särsk.
a) kem. Fröhvita, som .. samlar det i vätskan .. uppslammade i agglutineradt (dvs. hopklibbadt) tillstånd. Berzelius Kemi 5: 591 (1828).
b) kir. sammanläka (sår) gm användande af s. k. agglutinantia, dvs. vidhäftande, klibbande ämnen. Swalin (c. 1847). Dalin (1871). NF (1875).
c) språkv. i utvidgad o. oeg. anv.: för uttryckande af grammatiska förhållanden (på ett mera yttre sätt) sammansätta (ett ord med ett annat). (Ändelserna) äro .. ursprungligen sjelfständiga ord, lika rotursprungliga som de s. k. begreppsorden .. och först sedermera till en början agglutinerade (dvs. mekaniskt förenade) med dessa, ändtligen uppslukade. Claëson 1: 235 (1858). jfr: Comitativus i Lappskan (har) agglutinerats (dvs. gm agglutination bildats) af tvänne särskilta ord. Lönnrot i Suomi 1841, h. 5, s. 33. — särsk. i uttr. agglutinerande språk. De agglutinerande .. eller de språk, hvilka genom yttre förändring, d. v. s. genom blott mekaniskt tillfogande .. af i sig sjelfständiga ord gifva orden för sammanhanget nödiga former. Claëson 1: 235 (1858). NF (1875). K. F. Johansson Därs. 12: 1546 (1888). All flexion visar tillbaka på tidigare agglutination. E. N. Setälä i Språkv. sällsk. förh. 101 (1888). jfr FLEKTERA(NDE), ISOLERA(NDE), POLYSYNTETISK.
Spalt A 804 band 1, 1898