Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ALKEMI al1ɟemi4 (alchemi´ .. ch som tj. Weste), r. l. f. (f. NF 1: 460 (1875); jfr Rydqvist SSL 2: 295); best. -en, äfv. -n.
(förment) konst att förvandla oädla metaller till guld (o. silfver) l. att framställa ett (af flytande guld o. d. bestående) lifselixir; guldmakeri. Fosz 426 (1621). Alt thet Elixir som Alchymi tilsäger (dvs. utlofvar). Spegel Öp. par. 20 (1705). Den penning-tärande Alchymien. Tessin Bref 2: 297 (1755). Alchemien .. består uti at genom smältning och sammanläggning af ädlare och gröfre materier förädla det gröfre. Nordenskjöld Oneir. 1: 29 (1783). Alchymien hos de gamle omfattade allt hvad som sedan med ett gemensamt namn kallats chymi. Almqvist Guldmak. 12 (1865). Sägnen .. nämnde Hermes Trismegistus som hennes (dvs. alkemiens) fader, hvadan alkemien också kallas den ”hermetiska” konsten. V. Rydberg i NF (1875). Man (kan) endast oegentligt säga, att kemien uppstått ur alkemien. Dens. Därs. i bild: Den unga fantasiens alkemi / Förvandlade den verld, jag lefde i. Snoilsky 2: 104 (1881). — (mindre br.) alkemistisk verksamhet l. forskning. Din alchymi går ju väl? Den skrider ju framåt? Almqvist Guldmak. 66 (1865).
Spalt A 926 band 1, 1898