Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KEMI ɟemi4, r. l. f.; best. -en l. -n; pl. (i bet. 2) -er (Swedenborg RebNat. 1: 303 (1720), Östergren (1930)). Anm. Ordet har tidigast anträffats i den nylat. formen chemia med lat. böjning. Muræus Arndt 4: 28 (1648: Chemiam, ack. sg.).
1) läran om materiens olika ämnen o. deras omvandlingar; jfr SKILJEKONST. Analytisk, farmaceutisk, fysikalisk, fysiologisk, medicinsk, oorganisk, organisk, ren, syntetisk, teknisk, tillämpad kemi, se resp. adj. Professor, lektor, undervisning i kemi. Kempe Graanen A 7 b (1675). Som i Natursens wetenskap vthom (dvs. utan) skilljekonsten eller Chymien alsintet är at vhträtta, ty hafwa de börjat der vthi arbeta i desse tider meer än någonsin tilförena. Hiärne Förb. 2 (1706). Chemien .. undersöker de på Jorden befintlige Kroppars invärtes beskaffenhet, därigenom at den utröner deras beståndsdelar. Regnér Begr. 18 (1793). (Professor i) Skogsprodukternas kemi o. kemiska teknologi (vid Åbo akademi). FinlStatskal. 1925, s. 131. Lärobok i kemi. Starck (1931; boktitel). — jfr AGRIKULTUR-, APOTEKAR(E)-, BIO-, BLÅSRÖRS-, BÄRGS-, DJUR-, ELEKTRO-, ENZYM-, EXPERIMENTAL-, FOTO-, FÄRG-, JORDBRUKS-, JÄSNINGS-, KOLLOID-, MIKRO-, NÄRINGS-, RÄTTS-, STEREO-, TERMO-, VÄXT-, ZOO-KEMI m. fl.
2) (vard.) lärobok i l. skriftlig framställning av kemi. Swedenborg RebNat. 1: 303 (1720). Östergren (1930).
Anm. Den lat. gen.-formen chemiæ (skrivet kemie, förr äv. chemiä) användes, numera bl. ngt arkaiserande l. i fråga om ä. förh., i sådana uttr. som kemie adjunkt, professor, profession, professur (äv. hopskrivet), adjunkt resp. professor resp. professur i kemi. Annerstedt UUH Bih. 4: 23 (i handl. fr. 1749). Linné Bref I. 1: 147 (cit. fr. 1751). DA 1825, nr 108, s. 3. Östergren (1930).
-LÄRARE. —
-PROFESSUR. —
B: KEMIE-ADJUNKT, -PROFESSOR, se anm. ovan.
Spalt K 898 band 14, 1935