| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ALLTING al4tiŋ, äfv. al3tiŋ2, äfv. (i sht mera emfatiskt) ALL TING al4 tiŋ4 (a`lting Weste, àllting Almqvist (1842); jfr Kock Akc. 2: 91), pronominalt sbst. n.; gen. -s (i sht i bet. 1 a). — jfr anm. nedan.
Anm. 1:o. Ordet förekommer nu bl. ss. obest. sg. o. sammanskrifves, i öfverensstämmelse med det vanligaste uttalet, merendels. I den äldsta nysv., liksom i fsv., träffas däremot i motsv. bet. en förb. af pl. ting o. det ss. attribut därtill använda adj. ALL (se d. o. V 1), hvars gamla form i n. pl. var all; denna förb. konstruerades vanl. med predikat osv. i pl. o. skrefs i allm. ss. två ord. Jfr t. ex.: Tå nu all ting honom vndergiffuin äro. 1 Kor. 15: 28 (Bib. 1541). Detta språkbruk är regel särsk. i Bib. 1541 (se Rydqvist Hist. språkf. 34-35); ex. därpå anträffas, äfv. i den världsliga litteraturen, ännu omkring midten af 1700-talet, t. ex.: När all ting brista. Nordenflycht QT 1744, s. 24. Redan Bib. 1541 uppvisar dock ngn gg all ting med verbet i sg., t. ex.: All ting skal helbregda warda. Hes. 47: 9. Sammanskrifningen al(l)-ting förekommer enstaka gånger under 1500- o. 1600-talen, t. ex. 1 Kor. 15: 28 (NT 1526; med predikatet i pl.), Bureus Suml. 36 (c. 1600), Lex. Linc. (1640, under consto). Under 1700-talet synas sammanskrifning o. särskrifning hafva varit ungefär lika vanliga; O. v. Dalin använder båda skrifsätten (se t. ex. Arg. 1: 30, 264, 269, 303 (1733, 1754)), likaså Serenius (1734, under deal o. death); Sahlstedt (1773) skrifver all ting (under ting). — Det stundom i motsv. bet. förek. al(l)t ting (G. I:s reg. 1: 123 (1523), Messenius Christm. 258 (c. 1616; med predikatet i pl.), Lenngren 26 (1809), Fryxell Ber. 1: 5 (1823), Cygnæus 11: 82 (1831); jfr Lysander Skr. 367 (1877)) är åtm. i de yngre ex. sannol. en (bl. det skrifna spr. tillhörande) ombildning af all ting, som antagligen förefallit en o. annan oriktigt, då ting på grund af konstr. kommit att uppfattas ss. sg. — Med ungefär samma bet. som allting förekom i ä. tid ngn gg alla ting (Rothovius 2 Pred. C 1 b (1623), C. A. Ehrensvärd 57 (1782), Handb. 1811, s. 125), hvilket uttr. nu har den mera speciella bet.: alla (liflösa) materiella föremål (jfr TING).
2:o. Gen. alltings ersätter den knappast br. gen. allts.
1) allt (se ALL, adj. IV 1, 3); allt möjligt, hvad som helst; (sammanfattningen af) alla (möjliga l. ifrågavarande) föremål l. förhållanden l. omständigheter. Allting har sin tid (jfr Pred. 3: 1 (Bib. 1541), Grubb 22 (1665)). Plikten går framför allting annat. Sätta allting på spel. (Kärleken) fördragher all ting, han troor all ting. 1 Kor. 13: 7 (NT 1526; Luther: alles; öfv. 1883: allting). Såsom intit haffuandes och doch all ting åghandes. 2 Kor. 6: 10 (NT 1526; öfv. 1883: allting egande). Lät oss j all ting beuisa oss som gudz tienare. Därs. 6: 4 (NT 1526; Luther: in allen dingen; öfv. 1883: i allting). Kommer, för ty al ting äro nw redho. Luk. 14: 17 (NT 1526; öfv. 1883: allt är nu redo). Then .. som hade alting fult vp. Lex. Linc. (1640, under consto). All ting haar en ände .. Man pläghar och skiämptwijs säya. All ting haar en ända, men Korfwen haar twåå. Grubb 26 (1665). Hoof är i all ting bäst. Stiernhielm Herc. 403 (1668). Se efter, at all ting är i sin ordning. Dalin Arg. 1: 264 (1733, 1754). Allting talar här (i Amsterdam) om spara; / Allting blifver här en vara. J. Wallenberg 78 (1769). Här (i prästgården) är nog allting godt. Rydberg Vigg 12 (1883). Han har allting fritt hos mig. Björkman (1889, under fri). — särsk.
a) alla varelser l. föremål i världen; jfr 2. (Gud,) then all ting skapat haffuer. Ef. 3: 9 (NT 1526). Döden .. gör all ting til Als-Intet. Stiernhielm Herc. 73 (1668). (Gud,) all tings skapare och beskiärmare. Handb. 1693, s. 79. All ting, både djur och växter och stenar och jord, gret Baldurs död. Fryxell Ber. 1: 5 (1823). Menniskosjälens bemödande att för sig förklara all tings upphof och sammanhang. Askelöf Tal 7 (1835). Tiderna för alltings återställelse (ἀποκαταστάσεως πάντων). Apg. 3: 21 (NT 1883). jfr: All ting skapadt har ett slut. Lenngren 254 (1795). — (i poesi) Till gula kammarn, då allting sof, / Jag smög mig. Snoilsky 4: 57 (1887).
b) [efter t. vor allen dingen] i förb. för allting.
α) (†) framför allt; i all synnerhet. Så förmanar iach nw, ath för all ting haffues böner .. för alla menniskior. 1 Tim. 2: 1 (NT 1526; öfv. 1883: framför allt). (Gumman) badh Pigan ingalunda äta af .. (trollens) mat och för alting förbödh hon hene äta theras korf. Bureus Suml. 36 (c. 1600). Förnemligast och för all ting. Kyrkol. 19: 8 (1686). Dalin Arg. 1: 106 (1733, 1754).
β) (numera knappast br.) för allt i världen, för all del. För altingh laga so, att jagh .. må bliffva förlossadh hedhan. J. De la Gardie i Oxenst. brefv. 5: 35 (1613); jfr α. Jag ber för allting! Weste Werther 49 (1783, 1796). Laga för all ting, att han snart kommer att gå sin väg. Kexél 1: 211 (1789). Cygnæus 11: 82 (1831). Dalin (1850).
c) i förb. allting i världen, allt i världen. A(llting) i verlden ger orsak att dricka. Dalin (1850). Cavallin (1875). — särsk. [jfr under ALL, adj. IV 3 a α β’] (mindre br.) för allting i världen = b β. Sahlstedt (1773, under ting). Jag hade för a(llting) i verlden ej vela(t). Weste (1807). Gör det för all ting i verlden icke. Lindfors (1815). För a(llting) i verlden, hjelp mig! Dalin (1850).
d) (numera mindre br.) i förb. öfver allting, framför allt (annat); i främsta rummet. Ath wij måghe älska tich (Gud) j all och offuer all ting. Mess. 1531, s. C 4 a. Wij skole .. öffuer all ting elska Gudh. Kat. A 5 a (1572; Luther: vber alle ding); jfr Lindblom Kat. 11 (1811). — (†) Offuer all ting käre brödher swerier icke. Jak. 5: 12 (NT 1526; Luther: vor allen dingen; öfv. 1883: framför allt). jfr Ef. 6: 16 (NT 1526).
e) (hvard.) gm och förbundet med föreg. ord: (och) allt, (och) allt möjligt annat sådant; jfr ALL, adj. X 2 j. Och hon, som har gått i fruntimmersskola i Helsingfors, och allting (dvs. och haft alla slags tillfällen till utbildning)! Numers Kuop. 12 (1892).
Anm. till 1. Allting är ungefär liktydigt med allt i själfständig ställning (se ALL, adj. IV), men å ena sidan tillhör det talspråket i ännu högre grad än detta, å den andra begagnas det icke alls l. föga för att ersätta allt i vissa ställningar o. förbindelser, där detta är vanligt, t. ex. hvad allt, allt hvad, allt väl, ngns allt, allt i allom.
2) (†) allt(et), världsallt(et); jfr 1 a. Hela det stora allting. J. Wallenberg 212 (1771). Det innersta i en sjelf, som alltid leder menniskan. genom sitt stora sammanhang, hon har med hela naturen, att frammanför allt älska det fullkomliga, det sköna och det i stort färdiggjorda allting. C. A. Ehrensvärd 56 (1782).
Spalt A 1099 band 1, 1898