| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANDRUM an3d~rum2 (a`ndrum Weste), numera sällan ANDERUM an3de~rum2 (a`nderum Weste), n.; best. -rummet; pl. =.
eg.: rum för ande(dräkte)n.
1) öppning l. fritt rum, hvarigenom tillfälle till andning l. tillgång till luft beredes; lufttillgång; gm fritt utrymme beredt tillfälle att andas. Man giorde med en jernstör andrum för elden rundt omkring Mijlan .., lagandes altid så at röken kunde gå ut gienom thesse hålen. Linné Gotl. 329 (1745); jfr 3. Du har åt böljan andrum gifvit, / Du värmans far, du ljufva Vår! G. F. Gyllenborg Vitt. 1: 187 (1786, 1795). Några rutor (i rådhuset) voro .. sönderslagna, måhända .. för att lemna .. friare anderum åt gudinnan Justitia. C. F. Dahlgren S. arb. 3: 230 (1827). Den sjuka öfverhöljes med täcken, blott så att något andrum lemnas. C. J. Hartman († 1849) enl. Kindblad (1867). Röken sammandrogs / Och började i massor drifva / Samt knappt ett andrum mera gifva. Strandberg 3: 246 (1854). jfr: And-Rum har vid Stora Kopparberget blifvit kallad en Ort, Sänkning, eller Trumma, som genomdrifves för Väderväxling. Rinman (1788). — fritt, öppet rum, fritt utrymme l. område att lefva o. röra sig l. verka i; spelrum. Der (dvs. i himmelen) skall hon (dvs. själen) .. med salig frihetskänsla finna sitt evigt friska anderum. Wallin Rel. 3: 399 (1831). Svenskarna (fingo, sedan Johan Kasimir hemförlofvat sina trupper) friare anderum i Preussen. Fryxell Ber. 11: 173 (1843). Deras lynnen och olika riktningar hade fått and- och spelrum. Bremer Sysk. 1: 223 (1848). Amerika med sina ofantliga utmarker och sitt stora andrum i väster. Dens. (1852) hos Adlersparre Bremer 2: 166. En byggnad af .. mindre omfång, så att behöfligt andrum kunde lämnas mellan densamma och gator, torg och vatten. Tekn. tidskr. 1896, A. B. s. 125.
2) (föga br.) om det för den inandade luften afsedda utrymmet i lungorna. När det (dvs. kreaturet) utspisas med mögligt foder, hvarigenom luft-canalerne til anderummet blifva förstoppade. Fischerström 2: 464 (1780). I spetsiga bröstet (på dvärgen Allvis) vardt andrummet trängre. Ling As. 329 (1833).
3) (†) i kärl o. d.; eg.: rum l. öppning för gasers bortgång (jfr ANDE IX 2 samt ANDHÅL); öppning att strömma ut igenom; gm hål l. öppning beredt tillfälle för vätska att strömma ut. Om man wille täppa Mundholet igen med ett stycke Bläck, och för Andarummet skull giöra ther många små hool uppå. I. Erici 2: 93 (c. 1640); jfr 1. Jagh ypnar proppen .. at watnet får anderum at löpa tilbaka igen vr pipan neder i kärlet. Stiernhielm Arch. D 2 a (1644).
II. [jfr eng. time to breathe] temporalt: tid l. tillfälle att pusta ut l. hämta andan l. hvila l. besinna sig; hvilo- l. respittid; uppehåll; uppskof; rådrum. Folcket som nu jw någhot litet andarwm hafft hadhe. 2 Mack. 13: 11 (Bib. 1541). Tå Konungen (dvs. J. III, medan han låg på sitt yttersta) bekom en lithen respiration och Andarum, vplaas Han then 51. och then 31. Psalmmer (dvs. -en) K. Davidz. Phrygius Agon Ber. 12 (1620). Hans Nådhe fick så mycket Andarum för Fienderna. Tegel G. I:s hist. 1: 154 (1622). Christiern ville afbida det i Halmstad beramade Mötet til .. nästa åhr och Sturen nyttiade strax detta anderum til at dämpa de inrikes oroligheter. Dalin Hist. 2: 880 (1750). Gud .. vill lemna dig ett anderum emellan arbetet och aftonklämtningen att du må få pusta ut i frid. Thomander Skr. 1: 573 (1836). ”Långdansen” .. tar också en gång slut och då är det .. punsch för herrarne och andrum och ”Uddevalla” för musiken. H. Lilljebjörn 1: 25 (1865). Battericheferne .. skaffa sig med några karteschsalvor tillräckligt andrum för att .. kunna sluta sig till de tillbakavikande kolonnerna. Rappe Nordarm. 47 (1874). Freden i Amiens 1802 gaf blott ett kort andrum. Svensén i NF 15: 679 (1891). — särsk.
a) uppskof (med betalning o. d.), anstånd, respit. Vi fingo ännu en veckas anderum, att öka våra gamla skulder i land. J. Wallenberg 123 (1771). Ett kort anderum (hade) varit de gäldbundna förunnadt. Kolmodin Liv. 2: 352 (1832). Tre dagars andrum. Hoppe (1892).
b) (mellan trägna sysselsättningar o. d. sig yppande) tid l. tillfälle (att göra ngt); tid l. ledighet (för ngt). At fly hade jagh ey anderum, / Förän jagh fick itt slagh öfwer Nacken. Brasck Ty. kr. F 2 a (1649). Uti fiendeland har arméen lefvat på egne cassor och lemnat oss intet anderum at kunna för vinterqvarteren spara. Höpken 2: 526 (1758). Finna de någon tid och andrum för eftertanke? Oscar II Skr. 3: 266 (1867, 1888). Persiens konungar .. hafva gifvit oss andrum till att uppresa vår Guds hus. Esra 9: 9 (öfv. 1896). Ett resolutionsförslag .., som det icke blef andrum att granska. VL 1897, nr 104, s. 2.
Spalt A 1366 band 1, 1898