| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANDTÄPPA an3d~täp2a, hvard. an3~ (a`ndtäppa Weste), sbst.2, r. l. f.; best. -an.
a) gm sjukligt tillstånd uppkommen svårighet att andas; svår l. försvårad andhämtning ss. ett sjukdomssymtom; (lindrig) andnöd. Läkedom emoot then andetäppo som sigh förorsakar aff heta. B. Olavi 40 b (1578). Litet feber efter middagarna, andetäppa .. och nattsvett voro siukdomens kännetecken. Acrel Chir. händ. 218 (1759, 1775). Jag vill läsa opp, fast andtäppan är svår, / Hvar enda rad. Leopold 1: 321 (1808, 1814). Lundberg Husdj. 269 (1868; se under ANDNINGSNÖD). A. Levertin i Ill. hels. 480 (1889). — bildl. Det var som om en tung andtäppa varit färdig att qväfva nationens poetiska genius. B. E. Malmström 4: 156 (c. 1860).
b) med. sjukdomsform, bestående i orolig, plågsam o. periodiskt påkommande svårighet att andas i förening med krampaktig sammandragning i bröstet; astma. Linné Gen. morb. 19 (1763). Zetzell Præs. i VetA 1779, s. 28. Han dog af andtäppa. Fryxell Ber. 8: 138 (1838). Dalin (1850). — Millars andtäppa, strypsjuka, krampandtäppa. Collin (1847). — jfr KRAMP-ANDTÄPPA.
Spalt A 1370 band 1, 1898