Publicerad 1898   Lämna synpunkter
ANFYRA, v.; jfr ANFYRNING.
Etymologi
[jfr nnt. anfüren, holl. aanvuren, t. anfeuern, alla tr.; jfr äfv. AN, adv. II 1 anm. α, o. FYRA, v.]
(†) fatta eld. — bildl. Att de (lätt förälskade gossarna) med samma lätthet kunna kallna, som anfyra. J. Wallenberg 227 (1771).

 

Spalt A 1388 band 1, 1898

Webbansvarig