| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FYRA fy3ra2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se avledn.), -NING (se avledn.); -ARE (se avledn.).
1) (†) antända, tända; äv. bildl. Elden är fyrat i Bröstet, och Lågan i Hiärtat uthbrister. AWollimhaus Vitt. 37 (1670). Nordforss (1805).
2) (†) giva eld ifrån sig, åstadkomma eld, giva gnistor ifrån sig, gnistra, lysa. Då .. (svavelkis) i ställe för flinta brukas, at med stål slå eld, fyrar den samma starkare .. än rätta kopparmalmen. Bromell Berg. 15 (1730). Tuneld Geogr. 447 (1762).
3) (i fackspr. samt vard.) intr.: (i o. för uppvärmning o. d.) upptända l. gm tillförande av bränsle underhålla eld, elda. Riddermarck Alm. 1692, s. 8 (i bild). (Att) i slutet af bränningen (av tegel) fyra med mycket kol åt gången och med långa mellanrum. TT 1899, K. s. 4. Smeden har fyrat och bälgar i yrande aska på ässjan. Strindberg Fagerv. 300 (1902). Fyra i en spis. Tenow Solidar 1: 141 (1905).
a) (numera bl. arkaiserande utom i förb. fyra av o. fyra på, se nedan) intr.: giva eld, skjuta. (Danskarna) begynte i dagningen .. fyra på oss. Dahlberg Lefn. 85 (c. 1755; uppl. 1911). (Man) fyrade som rasande demoner. CVAStrandberg 5: 49 (1862). Hör du skjutandet! Låt .. (saxarna) fyra och smälla! Heidenstam Karol. 1: 92 (1897). — särsk. (†): avgiva salutskott. The Swenske Skepen skulle effter Sedwana fyra för Chroneborgz Slott. Coyet Skääl L 2 a (1659).
b) († utom i förb. fyra av, se nedan) tr.: avfyra (skott). Derest han ej osedd gått / Man hade väl fyrat ett enda skott? CVAStrandberg 3: 223 (1854). Kindblad (1871).
5) (i fackspr.) till FYR, sbst.1 7: tända l. underhålla ljus l. eld till vägledning för sjöfarten. Ett Vårdtorn eller Fyrbåk, ther man .. med lampor, lanternor, eller annat om nätterna lyser och fyrar. Lenæus Hübner 14 (1726). Kindblad (1871). Hahnsson (1896). — (†) med subjektsväxling, om fyr: lysa. Örskärs fyrtorn .. är den präcktigaste fyrbåken .. i Östersjön, .. och fyrar den samma nattetid med concave slipade stålspeglar. Hahn Månsson 128 (1748).
6) brinna; i förb. fyra ut (se nedan).
1) tr.: avfyra.
b) med avs. på skott. Svenskarna .. fyrade af tvänne kanonskott. Fryxell Ber. 7: 290 (1838). bildl. Han fyrar .. af ett par liknelser mot mig. Hagberg Shaksp. 2: 28 (1847).
FYRA LÖS. (†) till 4: avfyra (ett eldvapen). Då de fyrede deres musketer löss öfver åån. AOxenstierna 1: 103 (1622). —
1) (numera knappast br.) till 1: tända på. Weste (1807; anfört ss. ”fam.”). Kylan var så stark, att minst två brasor om dagen fyrades på. CFDahlgren 4: 90 (1830). Kindblad (1871).
2) (ngt vard.) till 3: gm påläggande av bränsle (kraftigt) underhålla eld; äv.: börja elda. Hagberg Shaksp. 10: 109 (1850). I stugan, som saknade innanfönster, fyrades om vintern på dagen i ände. Öman Ungd. 187 (1889).
3) (ngt vard.) till 4: skjuta häftigt o. ihållande, lossa skott på skott; äv.: börja skjuta. Weste (1807; anfört ss. ”fam.”). Lindholm Sibbo 1: 123 (1890). Nu skola vi upp mot Fredrikstens fästning och fyra på. Heidenstam Karol. 2: 286 (1898). bildl. Han berättade historier, .. han fyrade på med smuggelhistorier, kärlekshistorier (osv.). Lindqvist Stigm. 127 (1906). —
FYRA UNDER10 40. till 3: (kraftigt) underhålla elden under ngt; särsk. (mindre br.) bildl. (Han) var ej den ende, som fyrade under med nya qväden. Atterbom Siare 3: 410 (1844). —
FYRA UT10 4. (†) till 6: brinna ut; särsk. bildl. Den förbannade hettan, som .. skenar med mig emellanåt. Och så blir jag som en trasa se’n, när den fyrat ut. Runeberg ESkr. 2: 98 (c. 1850).
FYRING, r. l. f. (m. Dähnert (1784), Heinrich (1814). Anm. Enligt Weste är ordet i bet. 3 slutet m., men i övriga bet. f.).
3) (i fackspr.) till 5. Bårgerskapets i Stockholm förde klagan öfver försummad fyring vid Kullen uti Skåne. 2RARP 5: 38 (1727). Under den tid, då utbytet av fyrapparater skall verkställas, kommer fyring från Örskärs fyr att ske med en reservapparat. SDS 1925, nr 81, s. 13. särsk. (†) konkret: fyrinrättning. Abrahamsson 189 (1726; möjl. efter handl. fr. 1652). Innan någon mindre Båk eller Fyring .. inrättas. ResolStädBesvär 1734, s. C 2 b. Kindblad (1871).
Ssgr (till FYRING 3, †): A: fyringe- och båkavgift. fyr- och båkavgift. Möller (1790). Heinrich (1814). B: fyrings-båk. fyrbåk. ReglLotsv. 1820, s. 31.
-persedel. i pl., om för underhållande av ljuset i en fyr erforderliga materialier. ReglLotsv. 1820, s. 31.
FYRNING, r. l. f.
1) (i fackspr. samt vard.) till 3: eldning. Lindfors (1815; med hänv. till eldning). TT 1900, K. s. 41.
3) (†) till 5. Rinman 1: 31 (1788). Fyrningen .. (på Utö fyr) var ursprungligen afsedd att ske medels brinnande kol. AtlFinl. 26: 2 (1899). särsk. konkret: ljus från en fyr; äv.: fyr. Straff bör utsättias för dem, som icke i rättan tid antända Fyrningen. 2RARP 6: 306 (1731). Lindfors (1815).
Ssgr (till FYRNING 3): fyrnings-anstalt. (†) fyrinrättning. På Nidingen å Hallands kust (hava), i stället för den förut högst ofullkomliga fyrningsanstalten, blifvit uppförda 2:ne Fyrtorn. SFS 1834, nr 2, s. 60.
-materialier, pl. (i Finl.) för underhållande av ljuset i en fyr erforderliga materialier. FFS 1900, nr 15, s. 43.
Spalt F 1912 band 9, 1926