Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFFYRA a3v~fy2ra, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (Dalin (1850); Uppf. b. 6: 98 (1875); Schulthess (1885)), -NING (Billmanson i NF 3: 236 (1878); Lundell (1893)).
Etymologi
[jfr d. affyre, holl. afvuren, t. abfeuern]
afbränna, aflossa, afskjuta; obj. är
a) ett skjutvapen. Karl Gustaf .. affyrade .. med egen hand en .. kanon. Fryxell Ber. 12: 93 (1843). jfr: En mina .. laddas, fördämmes och affyras. Busch i NF 9: 139 (1885).
b) skott o. d. En paradlinje. som affyrar den ena generalsalfvan efter den andra. Livijn 2: 256 (1834). Instruktören visar rekryten, huru skottet skall affyras. Skjutinstr. f. inf. 1881, s. 29. — jfr FYRA AF.
Ssgr: A: AFFYRINGS-INRÄTTNING310~020. Uppf. b. 6: 94 (1875). —
-MEKANISM~102. Uppf. b. 6: 76 (1875). —
-ÖGONBLICK~102. Ehrenstam enl. Kindblad (1840).
B: AFFYRNINGS-INRÄTTNING310~020. Billmanson i NF 4: 345 (1881). PT 1892. nr 12, s. 1.

 

Spalt A 184 band 1, 1898

Webbansvarig